Desireeee

Tror du på superhjältar? I filmer kan vi se hur olika superhjältar underlättar våra liv, och gör våran vardag lite tryggare tack vare deras existens. Man brukar ju säga att superhjältar går klädda som vanliga människor, de låtsas vara som oss. De flesta superhjältar är också av det manliga könet. Det är inte min superhjälte.

De finns mitt bland oss. Om du går ut så är sannolikheten att du ser en ganska stor. Du känner nog ganska många superhjältar, en del bättre än andra. Min superhjälte har många skepnader.   Hon är sjuksköterskan som plåstrar om såren, kocken som lagar maten och sömmerskan som försöker laga de trasiga kläderna. Hon är städerskan, chauffören, terapeuten och ekonomen. Utöver det så har hon också yrken som hon faktiskt får betalt för.

Jag har känt min superhjälte hela livet, faktum är att det var hon som från första början gav mig liv. Det var hon som födde mig en dag i januari, och sen dess har hon lärt mig, klätt mig, skött om mig och uppfostrat mig. Som ni kanske har förstått, så är det min mamma jag pratar om.   Aina Maria Sundbaum. En kvinna som är tvåspråkig eftersom hennes släkt ursprungligen kommer från Tornedalen. Och som oftast har flera saker på gång samtidigt,   men framför allt, så är hon min mamma.

Jag var inte det enda barnet som hon skötte om. De fanns två små barn till, jag har en yngre bror och en yngre syster, och de skrek efter nästan lika mycket uppmärksamhet som jag gjorde. De ville också bäras i famnen, de var också hungriga och trötta och de ville också ha svar på sina frågor. Jag vill påstå att det var då, i samband med att de föddes, som mamma förvandlades från en helt vanlig kvinna, till en superhjälte. Eller supermamma, vill jag nästan kalla henne. Jag skrek och mina syskon skrek, men på något vis lyckades mamma vara på flera ställen samtidigt och hennes famn tycktes alltid vara nog stor för oss alla tre. Samtidigt som hon skötte oss med bravur, skötte hon också ett stort hus.

Jag hittade en dikt som är skriven av Maja Ekman, och den passar perfekt in i det jag vill ha sagt.                                         Den går så här:

Med mamma vid min sida
känner jag mig trygg.
Då finns det ingen här
som kan vara så där stygg.
Tänk att mammas röst
och ögon skrämmer bort
allt elakt, ont och ruskigt
och annat av sin sort.
Min mamma är en hjälte
men utan sköld och svärd.
Där mamma är finns inga monster,
bara trygghet i min värld.

Det jag vill säga till min mamma, är tack. Tack för att du alltid har tagit hand om mig och alltid ställt upp oavsett vad det har gällt.  Och att du har skjutsat mig till ett oräkneligt antal träningar, matcher och kompisar. Tack för att du har försökt lära mig två språk. Tack för att du har hjälpt mig med läxor och prov. och för att du har berömt mig när jag har gjort något bra, och låtit mig veta när jag har gjort något mindre bra. Tack för att du har låtit mig se världen, träffa olika sorters människor och lärt mig att våga göra allt jag vill göra. Tack för att du har trott på mig när jag själv inte har gjort det och för att du inte slår mig med pekpinnar eller försöker styra mitt liv, utan istället ger mig mod och styrka till att förverkliga mina drömmar. Tack för att du har gett mig en trygghet som är ovärderlig, och som gör att jag kan klara av vad som helst i livet.

Nu har min mamma fyllt ärofyllda 40 år. Hon är verkligen värd att firas, hon är värd all uppskattning hon kan få. Så därför vill jag tacka dig mamma, för att du har gjort mig till den personen jag är.            Minä rakastan sinua.