Gravidfotografering 💕
Tusen tack kära vän som ville fota mig och magen 💖
Till min finaste morfar! ✝️ 2020.05.16
En epok har gått ur tiden, ett original har lämnat jorden. Min unika fina morfar har gått vidare.
Läste upp en text på minnesstunden och insåg att så många fler än bara jag kunde relatera till innehållet. Det betyder så otroligt mycket mer att få dela minnen än bara ha dem för sig själv.
Morfar, för mig är du så många minnen. För mig är du den helt unika tornedalsfinnen.
I Pålbergets röda älvsbyhus startar mina minnen av dig. På den tiden var jag bara en liten liten tjej. Du kom med färdigsockrad gb-glass och hjortron och våfflor i stora lass. Vi såg på Bingolotto och trav och en och annan tjuga du gav.
En morfar med bus i blicken och benen i kors, mina minnen fortsatte även i Fällfors.
Sedan blev vi en stor familj i det gula huset och ditt signalement var lössnuset. På julafton gav du romerska bågar och en sedel, ibland presentkort på OK avsett för drivmedel. En morfar som ställt upp i vått och torrt, oftast som chaufför till någon sport. Du satt där tyst i publiken och jag behövde aldrig känna mig sviken.
Jag älskade din humor och ditt provokativa sätt, du bevisade att ingenting var fel och inte heller rätt. Dubbla armbandsur på en arm eller klä sig originellt för att hålla sig varm. Egengjorda läsglasögon på varann så ditt synfel därmed försvann. Eller Reinfeldt i en stor ram på bordet endast för att din röda vän skulle tappa ordet. Två tv-apparater och en radio igång, du såg både på sport, text-tv och lyssnade på skönsång. Du bjöd på wienerbröd, köttsoppa och polarkaka eller mjuka knäck och hemmagjord sockerkaka.
En ekonomisk morfar som även lärt mig vikten av att vara givmild. Ja, för mig är du en riktigt stor förebild. Minnena fortsätter efter e4an då du skulle skjutsa mig till flyget, den gången hade vi riktigt tur och du fick högsta morfarbetyget. Vi kom oss väldigt sent iväg och jag räknade varje sekund kontra vår resväg. Vi får då punktering på din bil, på vägen med endast en fil. Stressen var ett faktum och du jobbade på i absurdum. Jag har aldrig sett någon byta ett däck så fort och nöjdheten efteråt, ditt leende var stort. Jag hann till flyget tack vare dig och är så tacksam att du gjorde allt för mig. Du lånade ut volvon och lägenheten, och var alltid nyfiken på mina nya arbeten.
Morfar, det finns så mycket att tacka för, och jag hoppas att du mig idag hör. Tack för att du på loppisar tagit mig med, och lärt mig att allt går att sälja, ja till och med en trasig kulled. Pruta det var verkligen din grej och jag har dessutom fått min förmåga av dig.
Vi har spelat en hel del bilbingo ihop och vi satt knäppt tysta under varje upprop. Din kreativitet är underbar och bilbingo är på största allvar. Om batteriet i bilen skulle ta slut så ropa du absolut inte tut. Du hade med dig signalhorn och koskällor för att inte missa några inkomstkällor. Den gången jag vann 1000 kronor var din min oslagbar, det minnet kommer för alltid leva kvar.
Glimten i ögat det är minnet utav dig och jag hoppas att alla fina sidor överfört sig både till mina barn och mig.
Kiitos
I mitt jag, idag och alla andra dar
Ångest/panik/stress, känslor som svämmar över och kroppens försök att fånga vår uppmärksamhet genom fysiska och psykiska symtom.
Tänk om vi bara skulle se det, för vad det är och låta det komma. Sluta kämpa emot och bara slappna av. Är det rädslan av att dö som gör att vi inte vågar slappna av. Och andra sidan, är det så hemskt att dö ändå? Vem vet? Rädslan av att dö tror jag bara är en stor jävla samvetskvalsklump för att jag/vi/människor inte lever i nuet, njuter inte av livet och allt det vackra. Fokuserar på oviktiga saker och går därmed miste om det underbara som jag också kallar livet. Vi är så förbannat självupptagna av oss själva, utseende, status och materiella ting att vi helt glömmer bort vad som är viktigt för just mig själv. Vad är viktigt?
Att må bra?
Vad är "må bra"?
Hur mår vi bra?
Viktigt för mig är att få skratta tillsammans med människor jag älskar, lyssna till deras skratt och historier, uppleva historier tillsammans med mina nära och fyllas av känslor.
Viktigt för mig är ATT känna känslorna sprudla, gråta förtvivlat i sorg eller saknad, skrika högt över bergen av ilska eller glädjen som kan värma en hel stad. Förtvivlan, frustration, nyfikenhet, KÄRLEK, skam och lika berörd av varendaste en. För mig är det Livet, ATT jag känner både de stora och små nyanserna av mig själv. Nyanser som lär mig varje dag nånting nytt om mig. Nyanser som jag älskar.
Om jag försöker kontroller mig själv, någon annan eller en situation då missar jag hundradelar, sekunder, minuter och timmar av nuet, av Livet. Jag vill inte vara rädd för att dö på grund av att jag slösat bort min tid i livet. Jag vill lägga min tid på det viktiga och jag gör medvetna val varendaste dag.
Jag är mig själv, i mina känslor och i mig som person. Och jag trivs helvetes bra som jag, i mitt NU.
Min inombordsstyrka
Jag hade planerat att inte planera något idag. Jag såg fram emot min sjukskrivna dag med total återhämtning. Jag såg framemot att jag inte hade nått Borde, överhuvudtaget. Jag såg mig själv åka längdskidor kanske göra en gryta eller bara polimasa om jag kände för det. Jag såg framför mig att ha energi till det jag Ville göra och vila när jag kände för det.
Så här kunde ju en dag ha sett ut, men kanske för fem-sex år sedan. Det har ju nämligen tillkommit två underbara detaljer i mitt liv som kan ändra på en hel dag under loppet av några minuter. Idag var en sån dag, barnen bestämde sig för att vakna väldigt tidigt på den enda dagen i veckan som vi kan sova ut. Oj vilket hemskt humör deras mamma råkade vakna på... Det blir liksom ingen bra början på dagen och det känns som att jag ligger steget bakom hela tiden för att börja om som en bra morgon.
Oddsen är ju inte heller på min sida då Ronja vaknar kissnödig. Vår extremt sociala katt är nyfiken på vad som händer och har som mål att väcka hela familjen. Precis då jag lagt mig under det varma täcket, tar en djup suck och tänker återgå till den dröm som blev avbruten, hör jag plötsligt barnsben påväg ner för trappen. Inte bara ett, utan två barn!
Trots vilda protester stoppar jag om dem i vår säng och förklarar att det fortfarande är natt. Efter 20 minuter har de fortfarande inte somnat så jag skickar ner dem i ett desperat försök att få sova några minuter till. Ända tills jag strax därefter vaknar av Miltons gallskrik. Och DÄR är vår morgon igång med bråk om surfplattan, bananer och klädval.
Trots denna morgon finns det inget vetenskapligt bevisat som säger att min dag kommer bli en katastrof! Nope. Jag har fortfarande makten i mina händer att kunna välja hur jag vill att denna dag ska bli.
Den kommer bli något mer vilsam än vad jag föreställt mig, men trots det En jävligt bra dag!
Fokus på det viktiga i livet
Högtalaren spelar Slå Dig Fri på högsta volym. Mina barn koreograferar en dans och sjunger högt och ljudligt med till frostsången. Det är ljuvligt att iaktta dem och jag får flashbacks till då jag själv var en liten människa som älskade att spela hög musik och sjunga med.
Då jag tänker tillbaka på helgen som varit kan jag summera den med balanserad energi. Mycket kloka beslut av fröken Jonsson för att hushålla rätt med den energi jag haft. Resultatet är en fantastisk helg tillsammans med mina barn och jag har äntligen förstått skillnaden med att lyssna på kroppen istället för knoppen.
Jag blev bland annat medbjuden på tjejkväll i fredags vilket jag väldigt gärna hade velat vara med på. Min kropp skrek -var hemma och återhämta dig! samtidigt som hjärnan matade med bilder av mina glada vänner. Jag velade hur jag skulle göra ändå tills jag somnade med barnen vid 19-tiden.
Summering av vår helg då pappa jobbat förmiddag - Popcorn- & PyjamasParty, Barnklippning, Filmen Livet efter dig och Födelsedagskalas <3
Nytt jobb Nya möjligheter
Två veckor på min nya arbetsplats har passerat och det känns som att jag varit där i två månader! Jag har heller aldrig känt mig så välkommen och har hittilts aldrig mött en arbetsplats där man får så många kramar redan första morgonen. Jag är trött på eftermiddagarna och kvällarna, en sån trötthet då jag knappt kan hålla ögonen öppna för att det är ovant att stiga upp tidigt, för att jag inte är van att jobba 80% och dessutom på en helt ny arbetsplats. Min trötthet som jag tidigare haft i hjärnan, har jag inte sett röken av och jag får uppleva för första gången på väldigt länge att jag faktiskt har energi att leka med barnen då jag kommer hem från jobbet. Det är jag tacksam för! <3
En helt annan utmaning
Ett erbjudande, en chock och en enorm glädje och sorg.
Känslorna bubblar över, inte bara en och två gånger.
Jag känner mig tudelad och skratt och gråt avlöser varandra.
Min måndag blev chansen till början på något nytt. Jag fick erbjudande om ett jobb som jag varken sökt eller ens trodde att jag skulle söka. En och en halv timme senare hade jag tackat JA. Fylld av alla de möjliga känslor gick jag från jobbet något mer rakryggad, något lyckligare och en aningens förvirrad. Känslan av att de valde just mig är ju svindlande, känslan av att lämna mina kollegor är också svindlande... Jag började min praktik i mitten av januari 2013 på Stöd till försörjning. Med en kortare föräldraledighet och en kortare sjukskrivning har jag varit på min arbetsplats i fyra år. Det är en stor del av mitt vuxna liv. Det är endel av mig, "sockärringen med dreads som sitter på en pilatesboll istället för en kontorsstol". Vem är jag nu?
Från och med måndag den 16 januari kommer jag vara, Arbetsinstruktören med dreads. En helt ny klientgrupp, nya kollegor en ny arbetsplats och andra arbetstider. Många tankar och frågor snurrar i mitt huvud. Jag försöker ta tillbaka kontrollen och vara i nuet, det mesta brukar ju lösa sig!
Trots en stor sorg över att lämna min fina arbetsplats, så möter jag den nya utmaningen med öppna armar. Det ska bli spännande, utvecklande och utmanande och jag hoppas, det är en plats för mig att rehabilitera mig på.
/Desirée
Årets utmaning - Shoppingfritt 2017
Nu framöver kommer jag titulera mig som Medveten konsument. Med inspiration från min käre vän och med motivation från texten ovan ska 2017 bli ett shoppingfritt år för fröken Jonsson. Varför? Tänker säkert många och det finns faktiskt en hel del anledningar.
Ekonomin! - jag har en Väldigt hög utgiftspost på just shopping, inte alltid åt mig själv men dyra presenter och många loppisfynd åt bland annat barnen. Mitt mål är att spara 80.000 kr under 2017.
Konsumtionshysterin! - jag anser att det finns just en sådan. Samhället och sociala medier präntar in i varje individ att vi "måste" ha en massa prylar och kläder. Och bra erbjudanden finns det gott om, nu är det inte längre mellandagarna som är enda readagarna under året, nej nu rear butiker var och varannan dag och hittar på det ena speciella tillfället efter det andra. Nu är det slut på shopping "bara för att det är billigt" eller "det är ju A once in a lifetime!".
Miljön! - det är ju ingen nyhet eller hemlighet att miljön påverkas av konsumtion. Jordens resurser används till varje liten pinal som vi betalar för och kanske inte ens använder. Känns skönt och veta att jag sparar lite på jordens resurser i alla fall.
Utmaningen! - jag älskar utmaningar och drivs nå djävulskt av att klara dem. Min motor och drivkraft är motivationen och en hel del jävlar anamma. Jag har bland annat avregistrerat ALLA nyhetsbrev som kommer på mail och sms.
Tiden! - min ambition är att jag ska bli två timmar rikare varje dag. Det är nämligen så att jag kan ägna timmar till att leta på internet efter de perfekta gardinerna, kläderna, förvaringen eller annat ovesäntligt. Jag har precis insett att jag missar väldigt många sekunder av nuet genom att borra ner näsan i mobilen eller surfplattan. Men nu ska det bli ändring på det! Jag kommer därav vinna en massa dyrbar tid med dem som betyder mest för mig!
Som alla utmaningar har även denna endel undantag, mina är följande:
- Nödvändiga kläder till barnen och då helst begagnat eller ekologiskt. Kläder och skor till mig som absolut bör bytas ut pågrund av slitage. Förresten, konsulera behovet av inköpet med en vän, exempelvis Therese. Kan jag argumentera för inköpet, Köp det!
- Materiella ting som vitvaror, bilar eller skador som påverkar hemmet och våra dagliga användningsområden.
- Presenter/gåvor, dock rejält bantad konsumtion, om möjligt ge något begagnat.
- Nöjen, även den posten kan bli mindre. Får välja ut de nöjen som ger mest energi under 2017, inte gå på varenda teater och show.
- Restaurangbesök, kanske inte flera gånger i veckan...Tänk till!
- Skönhetsartiklar som hudkräm, mascara och deo. Jag kommer använda av det som finns innan nytt inhandlas.
- Inklöp som höjer mitt välmående som massage, terapi och träning!
- Resor, kan aldrig få nog av dem! :) Vi får resa hur mycket vi vill, då detta ger upplevelser och tid med varandra.
Inga inredningsartiklar, leksaker, kläder eller böcker! Vid konsumtion köper jag helst begagnat eller kravmärkt.
Jag välkomnar det nya året med stor spänning och förväntan. Första veckan är härmed avklarad med bravur och jag önskar alla en riktigt bra start på det nya året! Kram
Två systrar i Sthlm
Två dagar i Stockholm. Lättpackning då vårt gemensamma outtalade mål är att promenera oss igenom Stockholms gator och avverka second handbutik efter second handbutik. Ingen stress på agendan. Bara vara.
Jag njuter av att vara ute och få röra på mig i den takt som jag själv vill, vi slinker in lite varstans då vi behöver värma oss, låna toaletten eller bara fylla på med energi. Avnjutit atmosfären på ett franskt café med frukost och senaste avsnittet av julkalendern.
Två dagar i Stockholm kan vara jävligt bra dagar.
Från klok till frisk
Hemkommen från Rigakryssning med någon slags förkylning i kroppen. Känslan är ändå skön då jag känner mig energilös men kan sortera ut vad det beror på. Något jag lärt mig under mitt senaste halvår i KBT är att försöka vara i känslan. Acceptera att den infinner sig och tycka att det är okej.
Jag vaknade på morgonen med stickande rakblad i halsen, tassade omkring på tå för att göra mig i ordning inför arbetsdagen. Trotsade 15 minusgrader och klädde mig rejält inför en cykeltur. Känner under dagen att det är något i kroppen, ett obehag en förkylning. Cyklar hem vid lunchtid då min arbetsdag är över, byter av Niklas som åker och tränar. Jag, jag somnar två timmar på soffan med två lekande barn runt omkring mig. Vaknar med Sofia den förstas sko i pannan då Milton vill ha uppmärksamhet, Ronja har hittat mitt pärlhalsband och tycker att jag ska ha det för att bli frisk. En annan gång rycks jag upp ur min dröm då Milton gör musik av soptunnans plåtlock. In och ut genom REM sömn och djupsömn tills jag vaknar av oset av plättar. Niklas har kommit hem och Ronja har fått önska vad vi ska äta till middag.
Då jag ligger här och tänker tillbaka på dagen så känner jag mig väldigt stolt! Jag hade helt andra planer denna dag och Desirée i April 2016 hade gjort allt som jag bara kunde tänkas komma på. Jag hade bitit ihop och sagt till min trötta kropp och knopp - att det här minsann är ingen riktig förkylning! - Då hade jag inte tagit mig upp ur sängen imorse! - Sova kan man göra i graven, nu måste jag göra de här sakerna då jag bestämt mig för det!
Idag gjorde jag mig själv en tjänst, lyssnade på kroppens signaler och bejakade mina egna känslor. Julklappen till Cecilia hinner jag köpa någon annan dag, likaså Milles julklapp. Visst det hade varit mysigt att fara med Ronja till kyrkan och se Lucia ikväll men inte om jag inte orkar.
Det jag inte hinner idag, kan jag göra en annan dag ❤️
Tänker tillbaka på fina Sicilien
23/10 2016. Sover ut på morgonen, ligger länge i sängen med balkongdörren öppen och tittar ut på regnet som öser ner. Åskan mullrar ovanför havet och det känns som att vi ligger mitt i det med endast tak över huvudet. Underbart. Ingen stress. Bara andas.
Börjar kliva upp och funderar vart vi ska inta vår frukost. Regnet avtar och jag inser att det är det optimala vädret för en löpartur! Ida är inte sen med att haka på! En timmes tur efter strandpromenaden upp för branter och slingriga vägar. Fortfarande tidig morgon och nyvakna människor som är påväg ut. Det börjar regna, vi bryr oss inte. Underbart!
Tillbaka i lägenheten, vi gör ett lättare yogapass ute på den stora balkongen, limeträden framför oss och havsutsikten förhöjer känslan av lugn och välbefinnande.
Duschar i en varm dusch och klär oss för en upptäcksfärd i gamla stan. Regnet öser ner, men vi vet att vi inte ska gå långt, så ska vi sätta oss ner med en thekopp och något ätbart att stoppa i magen. En snäll Italienaren erbjuder sig sitt paraply till oss, jag tackar artigt och tar emot hans gästfrihet. Men är noga med att påpeka att vi kommer lämna tillbaka det!
Första caféet vi får syn på, slinker vi in för att undvara spöregnet. Njuter av det mest fantastiska pinnbrödsliknande brödet med mozzarella och parmaskinka! Vi njuter även där av det fantastiska nuet!
Då de trånga kullerstensgatorna utanför börjar fyllas med folk igen förstår vi att det har slutat regna. Tar oss ut i det nu härliga vädret där solen smyger fram. Går dit våra fötter bär oss, stannar där känslan i magen säger åt oss att stanna och ser på allt det vackra som ögonen tillåter oss att se på.
Kommer slutligen till torget där katedralen ståtligt reser sig, har passerat allt för många glassbarer så denna gång kan vi inte motstå frestelsen. Med en siciliansk glass och en kall prosseco njuter vi av alla människor som passerar och Nuet
Senaste årets utmaning
Mer än ett år har gått sedan jag hade lust och energi att skriva här. Ett händelserikt år som innehållit både en personlig kris och en personlig utveckling.
För ett år sedan snurrade mitt liv på alldeles för fort och mycket snabbare än vad jag kunde hantera. Trots alla signaler som min kropp sände ut så kämpade jag emot i sju månader till. Stora röda larmknappen var nedtryckt och jag hade ingen som helst möjlighet att trycka undan känslan av utmattning längre. I mitten av maj satt jag på ett läkarbesök och argumenterade för att sjukskrivningen skulle börja först två veckor senare, jag hade nämligen inte tid att bli sjukskriven nu! Och min envishet genomsyrade även mötet med läkaren, den 23 maj blev jag sjukskriven på heltid. Svårt och extremt jobbigt att benämna mig själv som "sjuk" vilket är ett ord som jag knappt accepterar än idag.
Sjukskriven på heltid juni, juli och augusti och därmed full fokus på rehabilitering. Ibland är det inte så dumt att vara en envis djävel 😄 Samtal med psykolog/kbt-terapeut en gång i veckan, samtal/uppföljning med chefen en gång i veckan samt gestaltterapi i grupp. Jag har jobbat så sjukt mycket med mig själv att bara det skulle bli tio inlägg!! Det är så många faktorer som har gjort att jag så småningom kände mig redo att börja arbeta 25% (fastän det var väldigt nervöst, hjärtklappning i positiv bemärkelse). Efter två månader kunde jag sedan öka till 50%, där jag är idag.
Jag har fått verktyg och hittat strategier hur jag ska klara av mig och min personlighet på arbetet utan att (det värsta tänkbara) hamna DÄR igen. Vet också att jag har en bit kvar att jobba med mig själv och min personliga utveckling. Privat, i relationer och inom mig och allt som händer där. Jag vet också att jag får jobba med detta hela mitt liv, vilket jag också Vill göra.
Jag har gått ett tag och funderat på min dammiga gamla blogg och idag hade jag verkligen inspirationen att skriva. Medans jag skrivit ner allt har jag dessutom kommit på tusen inlägg till som jag skulle vilja berätta och dela med mig av. Så vi får se, kanske det är min bearbetningsprocess för att kunna gå vidare och lämna min personliga kris bakom mig.
Delar med mig av två dagsfärska bilder idag. Den första är en bild påväg hem från mitt samtal med psykologen. Helt underbart! Kallt nå djävulskt om öronen men ändå stannade jag till ett par gånger med ansiktet mot solen och insöp varenda liten energistråle som solen hade att erbjuda! För mig är det andlighet att få gå ute i naturen, andas frisk luft och dagsljus och bara vara. Obeskrivligt.
Andra bilden är från Ett steg i livet (gestaltterapin) då ämnet idag var just kris och andlighet. Jag introducerades för detta vackra armband som också kallas Frälsarkransen. Googla så kan ni läsa om dess uppkomst och varje pärlas betydelse. Trots att jag inte är den mest troende personen så berör det mig ändå. Ta hand om er själva och kram på er ❤️
Vabbar
Hemma med Milton på grund av ögoninflammation, dag 5 och nu med röda ögon och lite ihopklumpade ögonfransar. Han hade nog kunnat vara på dagis idag med tanke på hans energi och buspåhittighet. Som tur är får man ju skratta också åt hans bus, han är så jäkla söt då buset lyser i ögonen och han bara säger -nä! Kniper ihop munnen och springer iväg. Eller då han fintar storasyster och lotsas att han vill ha en leksak, vilket gör att hon släpper sin som han egentligen vill ha! Ni kan ju tänka er leendet som sprider sig över hans kinder då :-) Idag är en sån dag då han busar hela tiden... Försöker tippa barbiehuset, river ner sänglampan, är i soppåsen, havregrynspåsen och öppnar toadörren om vartannat med mål toastolen... Kan säga att det var betydligt lugnare och vabba i fredags, då satt vi mest och myste i soffan :-) Men ändå på något sätt njuter jag av att vara hemma och ta del av min ettårings vardag. Kan inte minnas den här tiden med Ronja vilket jag faktiskt saknar. Tänkte på nått sätt att jag var hemma mer med henne i och med att jag studerade men var uppenbarligen mindre närvarande.. :-( Går ju inte att ta igen den tiden nu, men får mig i alla fall en tankeställare om hur jag vill ha det! :-) Nu tillbaka till den här bus/mys pojken <3 Ha en fin dag! Kramar D
Sober october - från socker
Är inne på min sjätte sockerfria dag. Har varit helt utan, fika, godis och glass och därmed insett HUR mycket av dessa godsaker som jag faktiskt stoppar i mig! Jag har även insett att jag är mer av en tävlingsmänniska än sockerberoende och det mina vänner säger en hel del!
Igår upplevde jag mig kagger, alltså väldigt darrig i armar och ben, var blek och frusen med ett lätt illamående. Jag trodde jag hade åkt på magsjuka (trots att det var 15 år sedan sist). Men icket, inte ETT enda toabesök vilket innebar att jag kunde utesluta magsjukan. Förkyld då? Men utan "symtom" som snor, hosta eller feber så kunde jag utesluta även det. Men det kändes ju inte bra att vara "sjuk" eller känna sig dålig utan att det är något! Så lite efterforskning och analyserande för min del så inser jag att det faktiskt är abstinens efter socker som är min "diagnos". :D Tänk vad roligt att kroppen bara skriker efter något sött men min vinnarskalle är fast beslutsam att kroppen inte ska få vinna!
Jag har även funderat på om alla som slutar med sötsaker känner på det här viset, men jag har kommit fram till att det säkert är långt ifrån alla. Jag tror nämligen att mina arvsanlag från alkoholism är en liten bov i dramat. Och då jag insett det, så blir jag ännu mer fast beslutsam att jag ska fixa stå emot detta enorma sockerbegär. Jag tänker i alla fall göra detta som ett stöd för min nära som precis nu försöker bli nykter på heltid. Tänker att vi kan gå igenom dessa extremt jobbiga faserna tillsammans även om vi är väldigt långt ifrån varandra.
Det är inte roligt att känna sig darrig, lätt illamående och en uns av huvudvärk, men tänk vad mycket man vinner på det. Vad stark man kommer känna sig efteråt och så bra man kommer må!
Fake it until you make it ;)
-kram D
En höstdag
Ren kall luft och ljusa mornar, visst är väl hösten fantastisk!
Njuter varje kväll då jag tänder ljus och de faktiskt syns. Hösten hälsar jag välkommen med öppna armar. Allt i från mössa och vantar till äpplen som mognat. Samt rensa ut alla sommarkläder från garderoben, stuva in trädgårdmöbler i bodan och plocka upp båten ur det kalla vattnet. Tänk vad vi boar och förbereder oss för den kommande vintern. Ser ju att det låter som att man är en liten hamster som rustar sitt bo inför vinterkylan :P
Undra hur hösten ser ut i London?
Mina barn, de växer i takt med att blommorna vissnar. Ut med försmå kläder och in med nya. Tror minsann att lille M kommer växa ikapp sin storasyster. Jag får nämligen bara byta garderob från hennes med utväxta kläder i storlek 92 till Miltons garderob med storlek 86... En sak som är säkert är att de kommer bli längre än deras mamma i alla fall :) Och garanterat få ett större hjärta än sin mamma också. Gud vilka fina ungar jag har. Hjälpsamma, kärleksfulla och givmilda. Mitt mammahjärta smälter som choklad då jag ser alla goa kramar de delar mellan varandra, eller då Milton hämtar skorna åt Ronja. Eller då Milton är otröstlig och verkligen inte vill sova, då Ronja kommer upp med sin absoluta favoritsnuttefilt och ger den till lillebror. Det är syskonkärlek så in i berget!
Och jag kan älska då jag och min fina dotter tar en kvällstur till Ica och jag hör från baksätet
- "Mamma, jag är en onge" haha, - jaa älskling du är en unge du!
Jag försöker påminna mig själv, att vara tacksam för allt jag har och verkligen njuta av det jag har medans jag har det.
Planer förändras och det kommer vägskäl i livet. HUR ska man veta vilken väg man ska välja? Hur kan man tänka om vid en plötslig förändring. Jag vill tro att det mesta har en mening och att man faktiskt har ett val hur man vill se på saker och ting. Jag träffade nyligt en vän som spred oerhört mycket positiv energi till mig. Hon fick mig att tänka om ordentligt.
Underbara Torsdag, kram på er! <3
/Desirée
Mina barn fyller mina dagar med liv
Känner att det var väldigt längesen jag skrev något här. Fick en bekräftelse på att jag verkligen har en blogg då jag hade fått en kommentar på ett väldigt gammalt inlägg. Så jag tänkte, varför inte börja ventilera sig igen.
Det känns som att jag inte har skrivit i bloggen på ca tre års tid. Det känns som att jag har ägnat all min lediga tid och all min fulla fokus på mina två barn. Detta är ju givetvis inte sanningen, tyvärr måste man göra en hel del massa andra saker också, för att kunna ägna sin tid och fulla fokus på barnen. Bland annat arbeta... vilket jag började göra rätt tidigt (igen), vilket givetvis inte var planerat. Men vad ska jag göra då min "jobbnerv" börjar rycka.. Läser igenom mitt förra inlägg, och jag minns hur jag hade det just då. Jag visste inte om jag skulle orka eller bryta ihop. Men jag tror att det mesta löser sig och det mesta har en mening. Londonresan kunde inte komma lägligare, i takt med att Milton och Ronja blev äldre, jag mindre stressad och Niklas mer förstående så överlevde jag även denna katastroftid i mitt liv.
Just nu, är mitt liv betydligt mer balanserat.
- Ronja är världens underbaraste unge som hjälper till, kan förklara sig och förstår innebörden av ett nej. Älskar alla som förtjänar att bli älskade och delar ut kramar och pussar till dem som förtjänar det. Laborerar med ord och ljud samt brottas med sig själv i kampen mot tutten. Har ett elefantminne och ett sötsug som heter Duga. Världens goaste tjej som blir mer å mer lik mig.
- Milton är fortfarande ett glatt busfrö som det är fullfart på, speciellt just innan läggdags då han lägger in turboväxeln. Han blir alltså helt hyper, går, klättrar och springer överallt. Lyfter man upp honom så slänger han sig bakåt eller spjärnar emot med benen mot brösten plus att han biter en på axeln. Samtidigt som han är den gladaste och snällaste ungen på jorden, som bara springer omkring och är glad hela dagarna. Sitter och leker för sig själv eller dansar till någon låt, vilket visar sig i form av en långsam snurr med armarna utsträckta, den ena högre upp och den andra lägre placerad. Underbar då han säger tack tack i ett väsande ljud eller svarar ja eller nä på frågan om allt är bra. Då han går med papper och skräp till soporna. Pussar och kramar och gosar med allt och alla men framförallt storasyster Ronja.
Herregud vilka fina ungar vi har fått. Om det då är tur, skicklighet eller karma, har ingen aning.
Men oerhört tacksam är jag då iaf!
Det var lite om mycket. Men en liten uppdatering om livet på Floragatan. Vi njuter alltså i både regn och solsken.
Ha en fin dag alla, nu ska jag återgå till mitt arbete. Jobb två dagar, sen ledig en vecka! :D
Ursäkta kvalitén på bilderna ;)
En trött själ
Nu är en londonresa bokad, jag och min syster åker i mars. Helt och hållet en shoppingresa. Plus lite vila och återhämtning :-) vi hittade ju flyg till superpriser och ett fint hotell för ganska billig peng det också :-) Det känns riktigt najs! Jag behöver verkligen få sova ostört en hel natt. Om jag nu ska beklaga mig, så har jag en långdragen liten förkylning som inte helt vill släppa, tålamod som en pissmyra och en slående trötthet konstant. Kroppen är bygd för att klara mycket, men jag tror att smärtgränsen är nådd vid 6 månaders vakenhet av amning och skrikande bebis och dessutom ett par månader i slutet av graviditeten där man vaknade varje gång man skulle vända håll på den 20 kilos valross man var då. Så gissa om jag ser framemot denna lilla resa i mars. En weekend där jag kan glömma bort för en sekund min roll som mamma och flickvän och sova, äta och dricka på vilka tider jag vill. Gå tills mina fötter skriker och ta ett glas vin till frukost om jag vill ;-) sova i en egen säng utan bröstmjölksfläckar och läkande blöjor. Kanske möjligtvis att jag istället vaknar under natten och saknar min lilla familj, men det kan jag ta! :-) En weekend som denna är väldigt välbehövlig men inte en dag längre än just en weekend. Kommer längta ihjäl mig varje sekund efter mina småtroll! Vilket kanske också är välbehövligt.
Det går som ingen hel dag utan att jag får vara "arg" på R.. Det mesta blir bara fel som hon gör, eller på fel tidpunkt och fel sätt. Men min hjärna kan inte rymma några fler ~mamma då sprängs den.. Och det är påfrestande då jag och Niklas jobbar båda och därför nästan aldrig ses. Vilket innebär att vi mesta tiden är själva med båda barnen. Och det är man inte gjord för! Idag klarade vi nästan en hel dag utan bråk, vi klarade oss ändå fram till läggningen. Att lägga två barn själv i två olika rum, det är ingen lätt match alltså. Den ena ska äta sin sista vällingflaska då kommer den äldre in, tillbaka med hon och är några sekunder i hennes rum tills M gråter. Rapning och in till R igen. Grin igen från M, går och försöker lägga han så snabbt man bara kan innan man hör den andra dörren öppnas och ett ~Maaammma
Nu, lyckades han somna, man smyger så tyst att man inte själv visste att det gick för att kunna stanna en längre stund med R. Vad ser jag då jag kommer in, jo hon har tömt sin vattenflaska upp och ned i sängen.... Andas....
Happ, byte av sängkläder och samtidigt försöka få R att stanna kvar i rummet utan att slämma i dörren eller starta cd:n på högsta volym.. Ner i källaren för att hämta torra sängkläder, då hör jag det igen, ~Maaaammma...
Shhyyy väser jag nerifrån och håller tummar och tår så hårt jag kan att inte M ska vakna. Så att jag slipper göra om hela proceduren igen och kanske kan lyckas få en minut för mig själv innan jag slocknar. Men jag hade tur, han vaknade inte. I källaren, andas jag tio djupa andetag och frågar mig själv vad som blir fel. Lilla R förstår ju inte konsekvenserna av att väsnas, hon förstår ju inte att jag måste gå till M om han gråter eller varför jag inte kan läsa klart en hel bok för henne.. Jag tänkte för mig själv, det är ju inte hennes fel! En trött mamma med dåligt tålamod är anledningen. Jag kommer upp till Ronjas rum och börjar bädda torrt i sängen, då kommer hon fram till mig och kramar om mitt ben och pussar mig på låret. Tack älskling säger jag, mamma behöver en puss och kram ibland.
Vi lägger oss äntligen för att läsa klart boken om den modige pojken sindad, och det är Sååå mysigt att få ligga nära varandra och nästan somna. Min lilla älsklingsflicka som snart är mitt inne i hennes treårstrots vilken håller på att ta kol på hennes mamma.
Några tysta härliga minuter fick jag visst tillslut. Ska tavara på dem ännu lite till och sen hoppa i säng. Puss och kram på er /D
Familjen sjusovare
Snor, feta slemklumpar som kommer upp å rethosta, rivhjärn i halsen å nalta småvarm.. Det var vårt avslut på 2014 och starten av 2015. Men vi tänkte att vi gör bort det nu så kan vi vara friska resten av året! :-)
Blir nog frisk i raketfart med våra underbara barn till sjusovare. Klockan är 11.20 och hela familjen ligger fortfarande å sover. Jag ska njuta av det tysta huset lite till, smyga ner och kanske starta vattenkokarn eller hoppa i duschen.
Milton har börjat få nattvälling och det funkar klockrent, för första gången verkar han somna med en mätt mage! Sen har jag ammat nån gång, vet inte när. Men känns helt okej att bara behöva amma 4 gånger mellan kl 21-11 :-) sötkorven min!
Nä, nu ska jag smyga ner, ville bara skriva så ni vet att vi överlevde nyåret ;-) Ser framemot ett nytt spännande år, har redan börjat spåna hur jag kan fylla året med höjdpunkter! :-D
Önskar alla en fin fortsättning på det nya året! Stor kram
Premiär!!
Imorgon kommer jag att Spela min premiärmatch för säsongen efter denna lilla graviditet. Jag är sjuuukt taggad! Innebandymatchen är borta mot Stil (Luleå). Känns fantastiskt! Nu ska jag ju börja som avbytare och finnas vid behov, men det är en precis lika viktig roll! :-D Milton ska ju givetvis också med, lillen krumeluren får ligga i vagnen större delen av fredagskvällen.
Niklas har varit borta hela veckan och kommer hem först imorgon kväll, som han är saknad. Allra helst av dottern i huset. Vi har en räkna-ner-kalender i köket :-)
Någon större update får ni vid annat tillfälle, jag skulle ha sovit för flera timmar sen! Men med en sen träning och läggning av båda barnen samtidigt i två olika rum, det tar sin lilla tid ska jag säga :-P om än jag fixa det galant, läsa lite bok i ena rummet, springa över till nästa och stoppa i tutten å bädda om, tillbaka och läsa lite mera bok :-)
Dock så var jag inte med på träningen.. Vaknade med ett rivjärn i halsen... Har testat huskurstipset, varmt vatten, honung, ingefära och vitlök. Det kanske funkar men för att vara på den säkra sidan tar jag till det stora artilleriet och gurglar whiskey nu innan läggdags.
Då jag vaknar på morgonen ska jag vara fit for fight för match!!! :-D
Hejja nu mentalt på mig och mitt lag imorgon <3 kramar D
Sensommarbilder
