Från klok till frisk

Hemkommen från Rigakryssning med någon slags förkylning i kroppen. Känslan är ändå skön då jag känner mig energilös men kan sortera ut vad det beror på. Något jag lärt mig under mitt senaste halvår i KBT är att försöka vara i känslan. Acceptera att den infinner sig och tycka att det är okej. 


Jag vaknade på morgonen med stickande rakblad i halsen, tassade omkring på tå för att göra mig i ordning inför arbetsdagen. Trotsade 15 minusgrader och klädde mig rejält inför en cykeltur. Känner under dagen att det är något i kroppen, ett obehag en förkylning. Cyklar hem vid lunchtid då min arbetsdag är över, byter av Niklas som åker och tränar. Jag, jag somnar två timmar på soffan med två lekande barn runt omkring mig. Vaknar med Sofia den förstas sko i pannan då Milton vill ha uppmärksamhet, Ronja har hittat mitt pärlhalsband och tycker att jag ska ha det för att bli frisk. En annan gång rycks jag upp ur min dröm då Milton gör musik av soptunnans plåtlock. In och ut genom REM sömn och djupsömn tills jag vaknar av oset av plättar. Niklas har kommit hem och Ronja har fått önska vad vi ska äta till middag. 


Då jag ligger här och tänker tillbaka på dagen så känner jag mig väldigt stolt! Jag hade helt andra planer denna dag och Desirée i April 2016 hade gjort allt som jag bara kunde tänkas komma på. Jag hade bitit ihop och sagt till min trötta kropp och knopp - att det här minsann är ingen riktig förkylning! - Då hade jag inte tagit mig upp ur sängen imorse! - Sova kan man göra i graven, nu måste jag göra de här sakerna då jag bestämt mig för det!


Idag gjorde jag mig själv en tjänst, lyssnade  på kroppens signaler och bejakade mina egna känslor. Julklappen till Cecilia hinner jag köpa någon annan dag, likaså Milles julklapp. Visst det hade varit mysigt att fara med Ronja till kyrkan och se Lucia ikväll men inte om jag inte orkar. 

Det jag inte hinner idag, kan jag göra en annan dag ❤️



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0