I mitt jag, idag och alla andra dar

Ångest/panik/stress, känslor som svämmar över och kroppens försök att fånga vår uppmärksamhet genom fysiska och psykiska symtom. 
 
 
Tänk om vi bara skulle se det, för vad det är och låta det komma. Sluta kämpa emot och bara slappna av. Är det rädslan av att dö som gör att vi inte vågar slappna av. Och andra sidan, är det så hemskt att dö ändå? Vem vet? Rädslan av att dö tror jag bara är en stor jävla samvetskvalsklump för att jag/vi/människor inte lever i nuet, njuter inte av livet och allt det vackra. Fokuserar på oviktiga saker och går därmed miste om det underbara som jag också kallar livet. Vi är så förbannat självupptagna av oss själva, utseende, status och materiella ting att vi helt glömmer bort vad som är viktigt för just mig själv. Vad är viktigt?
 
Att må bra?
Vad är "må bra"?
Hur mår vi bra?
 
Viktigt för mig är att få skratta tillsammans med människor jag älskar, lyssna till deras skratt och historier, uppleva historier tillsammans med mina nära och fyllas av känslor.
Viktigt för mig är ATT känna känslorna sprudla, gråta förtvivlat i sorg eller saknad, skrika högt över bergen av ilska eller glädjen som kan värma en hel stad. Förtvivlan, frustration, nyfikenhet, KÄRLEK, skam och lika berörd av varendaste en. För mig är det Livet, ATT jag känner både de stora och små nyanserna av mig själv. Nyanser som lär mig varje dag nånting nytt om mig. Nyanser som jag älskar.
 
Om jag försöker kontroller mig själv, någon annan eller en situation då missar jag hundradelar, sekunder, minuter och timmar av nuet, av Livet. Jag vill inte vara rädd för att dö på grund av att jag slösat bort min tid i livet. Jag vill lägga min tid på det viktiga och jag gör medvetna val varendaste dag.
 
 
Jag är mig själv, i mina känslor och i mig som person. Och jag trivs helvetes bra som jag, i mitt NU.
 
 

RSS 2.0