Desireeee

Idag har jag haft en riktigt dålig dag... upplevelsen av tung andning och hjärtklappning som inte alls vill ge med sig, kroppen gör det inte lätt för mig att vara. En sån dag önskar jag bara att få gå och lägga mig igen, redan då jag stiger upp på morgonen. Men istället blundar jag och springer mig igenom dagen precis som att jag är jagad av 100 kannibaler och kroppen larmar att det är dags att fly.

Tålamodet finns inte överhuvudtaget och istället tar ilskan över kommandot. Grinar och skriker åt allt och alla. Förutom en timmes hembesök hos en klient, då håller jag ihop och plockar fram hela min professionella repertoar. Kanske det hembesöket även gav mig en gnutta energi för hade vi inte det väldigt trevligt i bilen påvägen hem, jag och min kollega?

30 minuters bilkörning i mörker och ishalka, skrattandes och drömmandes om framtida planer.

 

Trots en halvtimmes energiboost slår tröttheten in ännu hårdare. Jag känner mig som en sengångare som går omkring i en enorm bubbla där ångesten och stressen blir mer påtaglig. Det är då mina meta känslor kommer igång, jag är arg på mig själv för jag varit arg. Vilket absolut inte resulterar i något bättre tålamod...

Håller mig till min strategi, blundar men orkar inte springa längre då dagen gått mot kväll, jag smyger fram längtandes efter att få gå och lägga mig igen och vakna upp till en ny bättre dag.