Två systrar i Sthlm

Två dagar i Stockholm. Lättpackning då vårt gemensamma outtalade mål är att promenera oss igenom Stockholms gator och avverka second handbutik efter second handbutik. Ingen stress på agendan. Bara vara. 


Jag njuter av att vara ute och få röra på mig i den takt som jag själv vill, vi slinker in lite varstans då vi behöver värma oss, låna toaletten eller bara fylla på med energi. Avnjutit atmosfären på ett franskt café med frukost och senaste avsnittet av julkalendern. 
Två dagar i Stockholm kan vara jävligt bra dagar.



Från klok till frisk

Hemkommen från Rigakryssning med någon slags förkylning i kroppen. Känslan är ändå skön då jag känner mig energilös men kan sortera ut vad det beror på. Något jag lärt mig under mitt senaste halvår i KBT är att försöka vara i känslan. Acceptera att den infinner sig och tycka att det är okej. 


Jag vaknade på morgonen med stickande rakblad i halsen, tassade omkring på tå för att göra mig i ordning inför arbetsdagen. Trotsade 15 minusgrader och klädde mig rejält inför en cykeltur. Känner under dagen att det är något i kroppen, ett obehag en förkylning. Cyklar hem vid lunchtid då min arbetsdag är över, byter av Niklas som åker och tränar. Jag, jag somnar två timmar på soffan med två lekande barn runt omkring mig. Vaknar med Sofia den förstas sko i pannan då Milton vill ha uppmärksamhet, Ronja har hittat mitt pärlhalsband och tycker att jag ska ha det för att bli frisk. En annan gång rycks jag upp ur min dröm då Milton gör musik av soptunnans plåtlock. In och ut genom REM sömn och djupsömn tills jag vaknar av oset av plättar. Niklas har kommit hem och Ronja har fått önska vad vi ska äta till middag. 


Då jag ligger här och tänker tillbaka på dagen så känner jag mig väldigt stolt! Jag hade helt andra planer denna dag och Desirée i April 2016 hade gjort allt som jag bara kunde tänkas komma på. Jag hade bitit ihop och sagt till min trötta kropp och knopp - att det här minsann är ingen riktig förkylning! - Då hade jag inte tagit mig upp ur sängen imorse! - Sova kan man göra i graven, nu måste jag göra de här sakerna då jag bestämt mig för det!


Idag gjorde jag mig själv en tjänst, lyssnade  på kroppens signaler och bejakade mina egna känslor. Julklappen till Cecilia hinner jag köpa någon annan dag, likaså Milles julklapp. Visst det hade varit mysigt att fara med Ronja till kyrkan och se Lucia ikväll men inte om jag inte orkar. 

Det jag inte hinner idag, kan jag göra en annan dag ❤️



Tänker tillbaka på fina Sicilien

23/10 2016. Sover ut på morgonen, ligger länge i sängen med balkongdörren öppen och tittar ut på regnet som öser ner. Åskan mullrar ovanför havet och det känns som att vi ligger mitt i det med endast tak över huvudet. Underbart. Ingen stress. Bara andas. 
Börjar kliva upp och funderar vart vi ska inta vår frukost. Regnet avtar och jag inser att det är det optimala vädret för en löpartur! Ida är inte sen med att haka på! En timmes tur efter strandpromenaden upp för branter och slingriga vägar. Fortfarande tidig morgon och nyvakna människor som är påväg ut. Det börjar regna, vi bryr oss inte. Underbart! 
Tillbaka i lägenheten, vi gör ett lättare yogapass ute på den stora balkongen, limeträden framför oss och havsutsikten förhöjer känslan av lugn och välbefinnande. 
Duschar i en varm dusch och klär oss för en upptäcksfärd i gamla stan. Regnet öser ner, men vi vet att vi inte ska gå långt, så ska vi sätta oss ner med en thekopp och något ätbart att stoppa i magen. En snäll Italienaren erbjuder sig sitt paraply till oss, jag tackar artigt och tar emot hans gästfrihet. Men är noga med att påpeka att vi kommer lämna tillbaka det!
Första caféet vi får syn på, slinker vi in för att undvara spöregnet. Njuter av det mest fantastiska pinnbrödsliknande brödet med mozzarella och parmaskinka! Vi njuter även där av det fantastiska nuet! 

Då de trånga kullerstensgatorna utanför börjar fyllas med folk igen förstår vi att det har slutat regna. Tar oss ut i det nu härliga vädret där solen smyger fram. Går dit våra fötter bär oss, stannar där känslan i magen säger åt oss att stanna och ser på allt det vackra som ögonen tillåter oss att se på. 
Kommer slutligen till torget där katedralen ståtligt reser sig, har passerat allt för många glassbarer så denna gång kan vi inte motstå frestelsen. Med en siciliansk glass och en kall prosseco njuter vi av alla människor som passerar och Nuet


RSS 2.0