Desireeee

Hjärtat bankar som en hammare i bröstet som vill ut..



Niklas ringde precis, han är påväg hem från en hockey match. Jag kände mig så kär när jag pratade med han. Kanske för att jag vet att vid den här tiden imorgon, då ligger vi som vanligt i soffan och ser på tv, han med armarna runt mig och jag med ett leende från öra till öra.
Det är så typiskt mig, andra kallar de en förmåga, att så fort jag åker bort stänger jag av känslorna.. till en viss grad iaf. Jag har saknat min älskling massor, men det "släpper" alltid dagen innan jag ska åka hem, då saknar jag han Grymt mycket mer!
Förstår att jag låter lite kall...
men de är skönt på ett sätt, då slipper man den "jobbiga" saknadskänslan under hela resan. 
Nog om mitt hjärtebank.


Idag har jag även träffat mitt hjärta Amalia och den underbara människan Evelina Bihl! Kan nått annat syskonpar sprida sån glädje? Vad vi har fått skratta än en gång!! De är fina människor helt enkelt.
Vi köpte med oss Sushi och for "hem" till Sollentuna, Barnen blev hur lyckliga som helst när det blev Sushi ist för mc donalds hamburgare som jag hade förberett dem på. (Ni som läst min blogg under tidigare barnvaktsdar här, vet att fantasin på mat tar slut så här på slutkampen :P)


Gott nå Djävulst!
Kär nå Djävulst!
Saknar mitt barn nå Djävulst!
Kommer att sakna mina tonnårsbarn här nå Djävulst!

Och som mina små änglar till syskon vet, så saknar jag Alltid dem med!! Ja, jag kan göra en lista som aldrig tar slut på personer, vänner saker, händelser som jag saknar!
Men varför ska man alltid sakna nånting? När man är på ett ställe, så saknar man alltid det andra? När man har en sak så saknar man en annan sak?? Kan man Aldrig vara nöjd?
Förklara!

Puss å Go natt min Skatt /D