En bekännelse

Jag måste helt ärligt få säga
att jag hatar de personer eller den personen som åker runt och hämtar upp cyklar!!!
Detta drabbade mig i natt. Mellan 24.00-05.45 har någon JÄVEL tagit min underbara Nishiki! Om det inte hade hänt mig förra sommaren på exakt samma fläck hade jag kanske kännt mig lite lugnare... Men inte en cykel per år!!
Det är Inte Okej!


Nu är detta bara en matriell ting, men en älskad sådan..


Dagen som började så djävulst bra, glad i hågen vaknade jag av ett sms av min underbara vän. Japp, upp och hoppa, promenad med hundkompis. Solens värme och energi spred sig kring mig. Jag var lycklig. Kommer hem och som alltid kollar jag i cykelstället om den är kvar. Men det är den inte idag. Första som slår mig, är det ett skämt!? Nån måste ha gömt den... Men inser snabbt att den måste vara stulen... och när låset inte är avknippsat på plats så är det förmodligen någon som har hämtat den med släp eller lastbil :(

Ledsen i ögat...


Jag flyger fram, omedveten om miljön som jag passerar
kopplar bort alla bekymmer som finns
ler dumt av lyckan som jag känner
Vinden hjälper till och ger mig ännu mer fart
solen & skuggan värmer och svalkar omvartannat
Jag är lycklig


Tack för det underbara året tillsammans, min älskade cykel!
Kramar Desirée

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0