Julhälsning
Helgen har varit bra, så bra som den kan vara utan att Niklas varit hemma... :(
Han har "ersatts" av syster C.
Vi har fått mycket gjort inför the Big day, lilla dagen julafton som man kan förbereda sig på i evigheter innan...
Känns som ett hästlass jag ska dra fram till lördag... tungt och jävligt i dåligt före.
Som tur är, är jag inte helt ensam som ska dra :P
Jag älskar verkligen de personer som har insett att om man hjälper till, så får man det tillbaka på något sätt. De som ställer upp för varandra utan att förvänta sig något tillbaka. Det som ställer upp mer än gärna för att det vet med 100 % säkerhet att jag kommer att få tillbaka detta på ett eller annat sätt. Eller så kanske inte alls, men jag vet att min hjälp är värd det.
Jag var inte gammal när jag började pränta in i min lillebror att vi måste hjälpa varandra som syskon och medmänniskor. (Cissi var så liten, det gick inte att få in något alls i den tjurskallen) :P
Men Emil fattade det där direkt, att vi hjälps åt. Man kanske inte får en hundring i handen direkt efter en tjänst ett handtag eller en välvilja. Det kanske man får tillbaka i någon helt annan form på någon helt annan plats av någon helt annan person.
Det där med att hjälpa varandra var inte självklart i min familj. Man levde sitt eget liv, i sin egen bubbla för att överleva själv.
Men vad är det för liv? Att köra ett enmannsrace genom de dryga 85 åren man kanske lever..
Jag förstår ingen vits med att vara ego eller bara tänka på sig själv.
Tur att man väljer sitt levnadssätt själv.
Varför detta djupa inlägg, säkert pga att jag precis läste om ytterligare en ung människa som avlidit..
Kan inte alla leva som att varje dag är den sista.
Så himla underbart det skulle vara, så många som kanske skulle få hopp om att fortsätta vilja leva.
Att man berättar för sina nära och kära hur mycket de betyder för en, eller att man iaf visar det på "sitt sätt"
Om man sprider lycka så blir man lycklig :P
Sen kommer detta med prioriteringar, vem känner man för att vilja dela denna lycka med? Man räcker ju inte till åt alla. Men jag är övertygad om, att man räcker till åt dem som står en närmast.
Jag tror att vi alldeles för sällan ger varandra en kram, jag tror att man Aldrig kan säga tillräckligt mycket eller ofta hur mycket man tycker om någon. Varför inte börja nu?
Varma kramar Desirée
Han har "ersatts" av syster C.
Vi har fått mycket gjort inför the Big day, lilla dagen julafton som man kan förbereda sig på i evigheter innan...
Känns som ett hästlass jag ska dra fram till lördag... tungt och jävligt i dåligt före.
Som tur är, är jag inte helt ensam som ska dra :P
Jag älskar verkligen de personer som har insett att om man hjälper till, så får man det tillbaka på något sätt. De som ställer upp för varandra utan att förvänta sig något tillbaka. Det som ställer upp mer än gärna för att det vet med 100 % säkerhet att jag kommer att få tillbaka detta på ett eller annat sätt. Eller så kanske inte alls, men jag vet att min hjälp är värd det.
Jag var inte gammal när jag började pränta in i min lillebror att vi måste hjälpa varandra som syskon och medmänniskor. (Cissi var så liten, det gick inte att få in något alls i den tjurskallen) :P
Men Emil fattade det där direkt, att vi hjälps åt. Man kanske inte får en hundring i handen direkt efter en tjänst ett handtag eller en välvilja. Det kanske man får tillbaka i någon helt annan form på någon helt annan plats av någon helt annan person.
Det där med att hjälpa varandra var inte självklart i min familj. Man levde sitt eget liv, i sin egen bubbla för att överleva själv.
Men vad är det för liv? Att köra ett enmannsrace genom de dryga 85 åren man kanske lever..
Jag förstår ingen vits med att vara ego eller bara tänka på sig själv.
Tur att man väljer sitt levnadssätt själv.
Varför detta djupa inlägg, säkert pga att jag precis läste om ytterligare en ung människa som avlidit..
Kan inte alla leva som att varje dag är den sista.
Så himla underbart det skulle vara, så många som kanske skulle få hopp om att fortsätta vilja leva.
Att man berättar för sina nära och kära hur mycket de betyder för en, eller att man iaf visar det på "sitt sätt"
Om man sprider lycka så blir man lycklig :P
Sen kommer detta med prioriteringar, vem känner man för att vilja dela denna lycka med? Man räcker ju inte till åt alla. Men jag är övertygad om, att man räcker till åt dem som står en närmast.
Jag tror att vi alldeles för sällan ger varandra en kram, jag tror att man Aldrig kan säga tillräckligt mycket eller ofta hur mycket man tycker om någon. Varför inte börja nu?
Varma kramar Desirée
Kommentarer
Trackback
