Mammahjärtat
Hej mina fina vänner!
Min älskling har fått sin första förkylning. Det skär i mammahjärtat av att höra hur svårt hon har att andas med snor fulla näsan. Eller att det gör ont i lillhalsen när hon hostar.
Snoret rinner blandat med att det är täppt i hennes lilla lilla näsa.
Natten till igår var hemsk, vaken större delen av den.
Jag ägnade timmarna till att hålla om henne och försöka att inte skrynkla ihop ansiktet för att jag tyckte synd om henne. Istället försökte jag le så hon inte skulle härma mitt skrynklade ansikte och bli ännu mer ledsen.
Tror att de funkade, paniken hennes släppte gång på gång efter att hon vaknat och inte fått luft.
Det är betydligt bättre idag. Jag har fått lära mig min mors huskur att sova bort sjukdomen istället för en massa mediciner och tjafs. Lilla R sov mest hela dagen igår och denna natt har varit betydligt bättre!
Påtal om det kända uttrycket "mammahjärtat", jag vet hur det hjärtat känns nu. Jag trodde det bara var något som alla mammor sa och använde sig av. Men så är det inte.
Hjärtat slår hårdare än någonsin, hårdare än vad de tidigare gjort för någon annan.
Det gör även ondare än någonsin.
Det kan skära och sticka hårt, hårt, speciellt när man ser att ens lilla lilla älskling lider på något sätt.
De känns som att man sitter ihop, att hennes smärta är min smärta.
Att man är två siamesiska tvillingar som blivit delade.
Men det är inte ofta, inte ofta alls som min lilla älskling får lida.
Däremot är det ofta hon sprider glädje. Den glädjen känns också in i hjärtat.
Hon får mig att bli så oerhört glad, så glad att ögonen tillslut tåras.
Hur ska man kunna förklara det för ett barn, att jag inte gråter för att jag är ledsen.
Utan att det är tårar av ren och skär lycka.
Att det är glädjetårar för att man älskar henne så förbannat mycket.
Mitt hjärta har nu blivit fulländat.
1+1=3
<3
/Desirée
Kommentarer
Trackback
