Desireeee

Måste ändå sticka in huvudet i internetsvärld innan jag börjar arbeta på riktigt.

En liten parantes ;)

Jag är så grymt glad för det enorma nätverket vi har runt omkring oss. Är inte det lyckan att få ha familjen nära. Och med familjen menar jag både mina och Niklas familjer.

Ska jag summera ännu mer noggrant så är just de "närmsta" av min familj inte ens bosatt i Piteå...

Min lillebror saknar jag givetvis enormt mycket, men jag är väldigt glad för hans skull att han bor på en underbar liten ö och studerar till det han vill bli. Jag står bakom honom i varje beslut som kanske till och med innebär att bo i ett annat land. Men kommer samtidigt ändå att sakna honom.

Min mamma jobbar i Umeå, men är ändå hem rätt ofta... jag tror inte att jag insåg hur mycket jag skulle sakna henne om hon valde jobbet i Norge istället... vilket skulle innebär att hon nästan aldrig kom hem...
Sen min far, som flyttade till Karlstad. 


Så från Min familj (grundfamilj så att säga) finns bara min lilla lilla Cecilia kvar. Tjejen som drar ett hästlass, när det kommer till att hjälpa sin storasyster. Ja, det är tur att vi har varandra!



Men det jag ville komma fram till var, att (efter min lilla summering blev det nu bara niklas familjemedlemmar kvar) men att jag är så glad för att de finns i samma stad som oss. Och att vi har fått så mycket till våran lilla framtida nykomling. Det är underbart! Och det är guld värt!

Jag vet inte om jag är materialistisk... kanske lite, kanske inte...
men jag vet att jag hellre använder pengar till att uppleva saker än att ha den dyraste barnvagnen.
Därför kan jag aldrig sluta vara tacksam till alla de människor som bidrar till detta.



Det är 50 dagar kvar och på våran köplista har vi kvar:
Täcke
Lite fler lakan, påslakan och örngått
några fler handdukar
Kanske någon fet salva för en röd rumpa


:P
Jag längtar!
Kramar D