Desireeee

 Idag har varit en sån där totalt onödig dag. Känns som att man hunnit med en hel del och samtidigt inte gjort någonting alls. 

Vi har haft bajskalas, grötfrukost och varit i väg på ett möte.

Gått över med en prinsesstårta till grannarna och ägnat lite tid i den bortglömda våningen.

Alltså i källaren, Niklas har sågat av 4 ben från ett bord som så småningom ska sättas fast på ett benlöst skrivbord.

Jag har staplat upp ved och städat i det totalt bortglömda rummet. Våran älsklings tjej låg på nymattan och var totalt nöjd över situationen med en leksak i famnen.

 

 

Idag har jag läst en liten notis som min mamma skrev om min barndom.

Dessa ord är precis såna jag skulle använda på min dotter. Frågan är om det är positiva saker eller negativa? Måste man vara så j*vla duktig hela tiden... Kan man inte få vara okunnig och glad? Kan det inte vara bra att vara barn långt in i tonåren?

Eller fanns dessa egenskaper hos mig utan yttre påverkan? Eller lärde jag mig att vara ansvarstagande tack vare alla djur vi haft? Hade jag lärt mig att visa respekt och ta hänsyn i en uppväxtmiljö utan gris, häst, hönor, hundar, katter och kaniner?

Ibland blir det att grubblar över såna här ting..

Det roliga var att när jag satt mig vid datorn hade jag ingen aning om vad jag skulle skriva idag.. :P

 

 

Nu sover min dotter i min famn, jag ska följa det exemplet och vila mina blå i någon minut.

Intressant att sätta sig ner och reflektera över sin egen barndom.

 

Kramar på er!

/D