Desireeee -

Milton 14 dagar

Idag 11.03 blev vår lilla kille 14 dar. För 14 dagar sen var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Efter tre nätter utan sömn varav den tredje natten med värkar från klockan 2.30 så ringde jag min kära syster strax efter kl 6 på torsdags morgon. Jag satt på toa och värkarna hade blivit intensivare och tilltagit i smärta. Trots detta var det 15 min mellanrum under denna natt. Jag bad cissi komma hit, hon behövde inte stressa men ändå komma hit typ nu. Hon lät pigg och redan uppe! Gick tillbaka till sovrummet och väckte N. Efteråt ringde jag förlossningen för att meddela att vi kommer dit. Kryddade och sa att jag hade värkar med 10 min mellanrum och blev ändå avrådd att komma upp.. Jag insisterade och sa att jag ändå kommer! Fick dåligt samvete och sa åt N att vi äter frukost först, tog lite tid på oss och värkarna blev tätare. Vi åkte kring 7 och bilfärden var helt okej, värkarna kom med 6-7 min mellanrum men var rätt svår hanterliga då de väl kom. Kommer till Sunderbyn och blir hänvisade till ett väntrum då ett annat par var före oss!? What?? Kölapp till förlossningen!!

Två värkar kom under denna tid med 3-4 min mellanrum och jag sökte upp någon för att be om en säng, fick till svar att det inte var några barnmorskor där för tillfället!?!? What? Vars f*n är de då?? Strax därefter kom två kvinnor för att visa mig till ett rum. Kl var då närmare 8.30 och de mätte värkarna, vilka blev rätt mycket intensivare i en snabb takt. Jag och N var rätt ensamma i rummet och han fick assistera mig så gott han förmådde. Vilket inte var särskilt lätt då jag knappt själv visste om jag bland annat ville ha filt eller inte filt över bena då jag frös.. Efter varje värk frös jag nå enormt, låg och skaka typ i sängen.

Jag var öppen 6 cm och hade möjligheten att få välja en.eventuell bedövning eller smärtlindring. Tror ni jag tog det? Nä då, inte det.. Äh vi Kör på! Manade jag. Vilket jag kan ångra i efterhand.. Envisa lilla åsna!

Efter några spyor, hål på hinnan så att vattnet skulle gå och därefter ett par krystvärkar så var vårt mirakel på mitt bröst 11.03 torsdag den 3/7. Hur överlyckliga och stolta föräldrar som helst kunde vi inte sluta titta på sötisen, tills barnmorskan frågar om vi sett vad det blev. Eh nä... :-P hon tittar efter och meddelar att vi fått en pojke! :-) 3740g och 52 lång, en muskulös liten krabat då han inte har ett endast fett på sin späda lilla kropp. En otrolig känsla svepte över mig då jag fick upp honom på mitt bröst! Den är obeskrivlig och kanske speciellt då jag inte upplevde den känslan med R.

Vi sov en natt på BB och njöt av att få sova. Tre nätter utan sömn tog ut sin rätt. Gissar att jag upplevde det mer smärtsamt då jag var så extremt trött och outvilad. Bättre uppladdning har man ju haft.

Men nu är han här, och i två hela veckor har vi fått njuta av denna lugna grabbs existens. Han ger inte ifrån sig ett ljud och är väldigt lugn och fin. Älskad från första stund av alla, inklusive stolta storasyster R! Hon är hur go som helst med honom.

Idag har vi även bestämt oss för ett namn, Milton blir det. Egentligen bara för att vi tycker att det är ett väldigt fint namn, eller jag iaf :-P han mår bra i övrigt, är pigg men trött. Han har lite problem att hålla vikten, gick ner till 3400 g direkt och har som egentligen inte gått upp någonting... Vi är på viktkoll två ggr i veckan vilket känns tryckt.