Desireeee

 

De närmsta dagarna har jag börjat ge upp hoppet om att en bebis är påväg ut. Jag rabblar meningen som ett mantra i mitt huvud som alla har sakt till mig den senaste månaden - ut kommer den alltid. Dessa dagar börjar den meningen skrämma mig, jag närmar mig 7/7 och tanken på att gå över tiden och hamna i en "onaturlig" start på en förlossning gör mig livrädd. Jag är rädd för att det ska göra ont, jag är rädd för att jag inte behärskar samma lugn som sist.

 

Jag är rädd för att inta ha fått sova, dricka och äta innan det är dags så att jag inte har orken till att föda.. 

 

Gissar att den här dagen (som är en skitdag) kan vara ett tecken på att nått är på G. Förväntansfull? Nja känner mig totalt tom men samtidigt full av så många olika känslor. Hur har mina senaste dagar varit då?

Joo, natten till igår kunde jag inte sova, trots att mamma har bäddat rent, dammsugit och vi har skurat hela övervåningen. Jag var säker på att jag skulle somna som en prinsessa med den nya möbleringen och allt. Bebissängen som står tätt intill min sida och väntar på att få rå om en liten nyfödd. Men inte det, sov knappt på hela natten... Vilket vidare resulterade i lite tårar och hormonsvallningar. Kring 20 då jag nattade Ronja kom en "sammandragning" som jag inte tidigare känt, lite små-ont faktiskt. Så ner å börja laga en blåbärs å hallonpaj för att bjuda grannen på, för att tänka på nått annat.

Om jag ska analysera mera så kan det ha varit liiite påfrestande att sitta i ca 2 timmar å surra vid köksbordet, kände många olika konstigheter men absolut inga värkar! Mer kanske ett illamående. Trött som en stock trodde jag att jag skulle vara klubbad.. Inte det.. Har knappt sovit en blund och för första gången på 9 månader har jag varit upp på toa på natten, inte bara en gång utan fem! Vid toabesöket innan frukost var det en annorlunda färg på papret, orkade inte googla vad det kunde vara så ringde förlossningen. Enligt henne var det slemproppen som börjat lossna och att jag förmodligen har haft förvärkar hela natten.. Fast som jag inte ens har känt.. Kroppen har börjat förbereda sig för nedsläpp. Trött dag alltså då jag inte fått sova.. Resulterar i att jag sitter här å lipar framför en palttallrik.. Jaja. Nu är Niklas å golfar, Ronja är med moster och mormor och jag ska försöka vila. Så nog blir hejn säkert bra tillslut. Jag känner mig bara så oförberedd och maktlös... Kontrollmänniskan i mig vill veta! 

 

Nu är det färdigt kröjmat, jag ska försöka dricka 1liter vatten nu efter lunchen då det värsta under Ronjas förlossning var den konstanta påbörjade senadraget...