Desireeee

 

Igår upplevde jag mig kagger, alltså väldigt darrig i armar och ben, var blek och frusen med ett lätt illamående. Jag trodde jag hade åkt på magsjuka (trots att det var 15 år sedan sist). Men icket, inte ETT enda toabesök vilket innebar att jag kunde utesluta magsjukan. Förkyld då? Men utan "symtom" som snor, hosta eller feber så kunde jag utesluta även det. Men det kändes ju inte bra att vara "sjuk" eller känna sig dålig utan att det är något! Så lite efterforskning och analyserande för min del så inser jag att det faktiskt är abstinens efter socker som är min "diagnos". :D Tänk vad roligt att kroppen bara skriker efter något sött men min vinnarskalle är fast beslutsam att kroppen inte ska få vinna!

 

Jag har även funderat på om alla som slutar med sötsaker känner på det här viset, men jag har kommit fram till att det säkert är långt ifrån alla. Jag tror nämligen att mina arvsanlag från alkoholism är en liten bov i dramat. Och då jag insett det, så blir jag ännu mer fast beslutsam att jag ska fixa stå emot detta enorma sockerbegär. Jag tänker i alla fall göra detta som ett stöd för min nära som precis nu försöker bli nykter på heltid. Tänker att vi kan gå igenom dessa extremt jobbiga faserna tillsammans även om vi är väldigt långt ifrån varandra.  

 

Det är inte roligt att känna sig darrig, lätt illamående och en uns av huvudvärk, men tänk vad mycket man vinner på det. Vad stark man kommer känna sig efteråt och så bra man kommer må! 

 

 

-kram D