Desireeee

Mer än ett år har gått sedan jag hade lust och energi att skriva här. Ett händelserikt år som innehållit både en personlig kris och en personlig utveckling.

För ett år sedan snurrade mitt liv på alldeles för fort och mycket snabbare än vad jag kunde hantera. Trots alla signaler som min kropp sände ut så kämpade jag emot i sju månader till. Stora röda larmknappen var nedtryckt och jag hade ingen som helst möjlighet att trycka undan känslan av utmattning längre. I mitten av maj satt jag på ett läkarbesök och argumenterade för att sjukskrivningen skulle börja först två veckor senare, jag hade nämligen inte tid att bli sjukskriven nu! Och min envishet genomsyrade även mötet med läkaren, den 23 maj blev jag sjukskriven på heltid. Svårt och extremt jobbigt att benämna mig själv som "sjuk" vilket är ett ord som jag knappt accepterar än idag.

Sjukskriven på heltid juni, juli och augusti och därmed full fokus på rehabilitering. Ibland är det inte så dumt att vara en envis djävel 😄 Samtal med psykolog/kbt-terapeut en gång i veckan, samtal/uppföljning med chefen en gång i veckan samt gestaltterapi i grupp. Jag har jobbat så sjukt mycket med mig själv att bara det skulle bli tio inlägg!! Det är så många faktorer som har gjort att jag så småningom kände mig redo att börja arbeta 25% (fastän det var väldigt nervöst, hjärtklappning i positiv bemärkelse). Efter två månader kunde jag sedan öka till 50%, där jag är idag.

Jag har fått verktyg och hittat strategier hur jag ska klara av mig och min personlighet på arbetet utan att (det värsta tänkbara) hamna DÄR igen. Vet också att jag har en bit kvar att jobba med mig själv och min personliga utveckling. Privat, i relationer och inom mig och allt som händer där. Jag vet också att jag får jobba med detta hela mitt liv, vilket jag också Vill göra.

Jag har gått ett tag och funderat på min dammiga gamla blogg och idag hade jag verkligen inspirationen att skriva. Medans jag skrivit ner allt har jag dessutom kommit på tusen inlägg till som jag skulle vilja berätta och dela med mig av. Så vi får se, kanske det är min bearbetningsprocess för att kunna gå vidare och lämna min personliga kris bakom mig.


Delar med mig av två dagsfärska bilder idag. Den första är en bild påväg hem från mitt samtal med psykologen. Helt underbart! Kallt nå djävulskt om öronen men ändå stannade jag till ett par gånger med ansiktet mot solen och insöp varenda liten energistråle som solen hade att erbjuda! För mig är det andlighet att få gå ute i naturen, andas frisk luft och dagsljus och bara vara. Obeskrivligt.

Andra bilden är från Ett steg i livet (gestaltterapin) då ämnet idag var just kris och andlighet. Jag introducerades för detta vackra armband som också kallas Frälsarkransen. Googla så kan ni läsa om dess uppkomst och varje pärlas betydelse. Trots att jag inte är den mest troende personen så berör det mig ändå. Ta hand om er själva och kram på er ❤️