Desireeee

Att det är så underbart att få vara ledig tillsammans hela familjen! Ibland känns det som att vi är några ensamstående föräldrar som har bytt av varandra. N är med Ronja tills jag kommer hem sedan åker han iväg och tvärtom.. Så upplever jag att det är större delen av året. Jag tror inte heller att jag har uppskattat vår lediga tid tillsammans som jag gör nu. Jag njuter till fullo!

 

Underbart att få dela den glädje som våra barn skänker med den jag älskar mest. De små stunderna är de största ögonblicken och jag försöker att inte missa ett enda. Ibland då jag vill ta en bild av ögonblicket kan jag istället tänka att jag hellre vill njuta just i nuet istället för riskera att missa det. Jag är så oerhört tacksam för vad jag har. Tänk om alla kunde öppna ögonen och se vad de har istället för att sörja över vad de Inte har. Och framförallt inse dess värde som inte kan mätas med materiella ting på långa vägar!

 

Lyckligt lottad, det är vad jag är och jag skulle inte byta med nån i hela världen <3

 

Stor godnatt-kram från en glad tvåbarnsmamma 

 

Idag 11.03 blev vår lilla kille 14 dar. För 14 dagar sen var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Efter tre nätter utan sömn varav den tredje natten med värkar från klockan 2.30 så ringde jag min kära syster strax efter kl 6 på torsdags morgon. Jag satt på toa och värkarna hade blivit intensivare och tilltagit i smärta. Trots detta var det 15 min mellanrum under denna natt. Jag bad cissi komma hit, hon behövde inte stressa men ändå komma hit typ nu. Hon lät pigg och redan uppe! Gick tillbaka till sovrummet och väckte N. Efteråt ringde jag förlossningen för att meddela att vi kommer dit. Kryddade och sa att jag hade värkar med 10 min mellanrum och blev ändå avrådd att komma upp.. Jag insisterade och sa att jag ändå kommer! Fick dåligt samvete och sa åt N att vi äter frukost först, tog lite tid på oss och värkarna blev tätare. Vi åkte kring 7 och bilfärden var helt okej, värkarna kom med 6-7 min mellanrum men var rätt svår hanterliga då de väl kom. Kommer till Sunderbyn och blir hänvisade till ett väntrum då ett annat par var före oss!? What?? Kölapp till förlossningen!! 

 

Två värkar kom under denna tid med 3-4 min mellanrum och jag sökte upp någon för att be om en säng, fick till svar att det inte var några barnmorskor där för tillfället!?!?  What? Vars f*n är de då?? Strax därefter kom två kvinnor för att visa mig till ett rum. Kl var då närmare 8.30 och de mätte värkarna, vilka blev rätt mycket intensivare i en snabb takt. Jag och N var rätt ensamma i rummet och han fick assistera mig så gott han förmådde. Vilket inte var särskilt lätt då jag knappt själv visste om jag bland annat ville ha filt eller inte filt över bena då jag frös.. Efter varje värk frös jag nå enormt, låg och skaka typ i sängen. 

 

Jag var öppen 6 cm och hade möjligheten att få välja en.eventuell bedövning eller smärtlindring. Tror ni jag tog det? Nä då, inte det.. Äh vi Kör på! Manade jag. Vilket jag kan ångra i efterhand.. Envisa lilla åsna! 

Efter några spyor, hål på hinnan så att vattnet skulle gå och därefter ett par krystvärkar så var vårt mirakel på mitt bröst 11.03 torsdag den 3/7. Hur överlyckliga och stolta föräldrar som helst kunde vi inte sluta titta på sötisen, tills barnmorskan frågar om vi sett vad det blev. Eh nä... :-P hon tittar efter och meddelar att vi fått en pojke! :-) 3740g och 52 lång, en muskulös liten krabat då han inte har ett endast fett på sin späda lilla kropp. En otrolig känsla svepte över mig då jag fick upp honom på mitt bröst! Den är obeskrivlig och kanske speciellt då jag inte upplevde den känslan med R. 

 

Vi sov en natt på BB och njöt av att få sova. Tre nätter utan sömn tog ut sin rätt. Gissar att jag upplevde det mer smärtsamt då jag var så extremt trött och outvilad. Bättre uppladdning har man ju haft.

Men nu är han här, och i två hela veckor har vi fått njuta av denna lugna grabbs existens. Han ger inte ifrån sig ett ljud och är väldigt lugn och fin. Älskad från första stund av alla, inklusive stolta storasyster R! Hon är hur go som helst med honom. 

 

Idag har vi även bestämt oss för ett namn, Milton blir det. Egentligen bara för att vi tycker att det är ett väldigt fint namn, eller jag iaf :-P han mår bra i övrigt, är pigg men trött. Han har lite problem att hålla vikten, gick ner till 3400 g direkt och har som egentligen inte gått upp någonting... Vi är på viktkoll två ggr i veckan vilket känns tryckt. 

 

 

Jag får fortsätta senare, nu får jag slut ström i mobilen ;-) kramar från oss alla fyra!

 

 

 

De närmsta dagarna har jag börjat ge upp hoppet om att en bebis är påväg ut. Jag rabblar meningen som ett mantra i mitt huvud som alla har sakt till mig den senaste månaden - ut kommer den alltid. Dessa dagar börjar den meningen skrämma mig, jag närmar mig 7/7 och tanken på att gå över tiden och hamna i en "onaturlig" start på en förlossning gör mig livrädd. Jag är rädd för att det ska göra ont, jag är rädd för att jag inte behärskar samma lugn som sist.

 

Jag är rädd för att inta ha fått sova, dricka och äta innan det är dags så att jag inte har orken till att föda.. 

 

Gissar att den här dagen (som är en skitdag) kan vara ett tecken på att nått är på G. Förväntansfull? Nja känner mig totalt tom men samtidigt full av så många olika känslor. Hur har mina senaste dagar varit då?

Joo, natten till igår kunde jag inte sova, trots att mamma har bäddat rent, dammsugit och vi har skurat hela övervåningen. Jag var säker på att jag skulle somna som en prinsessa med den nya möbleringen och allt. Bebissängen som står tätt intill min sida och väntar på att få rå om en liten nyfödd. Men inte det, sov knappt på hela natten... Vilket vidare resulterade i lite tårar och hormonsvallningar. Kring 20 då jag nattade Ronja kom en "sammandragning" som jag inte tidigare känt, lite små-ont faktiskt. Så ner å börja laga en blåbärs å hallonpaj för att bjuda grannen på, för att tänka på nått annat.

Om jag ska analysera mera så kan det ha varit liiite påfrestande att sitta i ca 2 timmar å surra vid köksbordet, kände många olika konstigheter men absolut inga värkar! Mer kanske ett illamående. Trött som en stock trodde jag att jag skulle vara klubbad.. Inte det.. Har knappt sovit en blund och för första gången på 9 månader har jag varit upp på toa på natten, inte bara en gång utan fem! Vid toabesöket innan frukost var det en annorlunda färg på papret, orkade inte googla vad det kunde vara så ringde förlossningen. Enligt henne var det slemproppen som börjat lossna och att jag förmodligen har haft förvärkar hela natten.. Fast som jag inte ens har känt.. Kroppen har börjat förbereda sig för nedsläpp. Trött dag alltså då jag inte fått sova.. Resulterar i att jag sitter här å lipar framför en palttallrik.. Jaja. Nu är Niklas å golfar, Ronja är med moster och mormor och jag ska försöka vila. Så nog blir hejn säkert bra tillslut. Jag känner mig bara så oförberedd och maktlös... Kontrollmänniskan i mig vill veta! 

 

Nu är det färdigt kröjmat, jag ska försöka dricka 1liter vatten nu efter lunchen då det värsta under Ronjas förlossning var den konstanta påbörjade senadraget...