Desireeee

Oj vad längesen det var  jag skrev här. Jag har helt enkelt prioriterat mina barn och mig själv före :-) Känns ändå helt okej med den prioritetsordningen. Jag blir så ledsen då jag och Milton var på babyrytmiken och "ledarn" säger att det är bra för barnet om inte annat än bara kontakten man har med varandra. Att man ger sitt barn 100% fokus och är 100% närvarande. Då tar mamman bredvid mig upp sin mobiltelefon och tar en selfie på henne och dottern... För vems skull var det? Själv hade jag en djup ögonkontakt med min son och hans leende värmde hela mig, en sån ögonkontakt man inte vill släppa taget om. Nästan som en förälskelse. Nuvsläppte jag ju blicken från honom i ren chock för att iaktta denna människa bredvid mig.

 

Men som sagt, babyrytmik. Jag och Milton har börjat dansa, Ronja har börjat 15 timmars på dagis och Niklas har börjat om att jobba. Själv glassar jag på som nån annan lyxhustru ;-) 

Milton har varit på två månaders besiktningen som han tyvärr inte blev godkänd på.. För svag i nacken då han låg som en död fisk på torra land och en höftkula som hoppar ur led. Vikten på 5500 g låg prick på kurvan och längden på 61cm var långt över kurvan. Alltså en normalsmal och lång kille.

 

Ronja jobbar på med sitt språk, fler ord, ljud å läten kommer. Bil, blå och blinka. Vi inser också att vi döpt vår nya kisseunge till bilar, Ronjas ord bija som Niklas ändrade till Pija.. Men som ni förstår så leker livet här på Floragatan!  Vi njuter av att vara tillsammans, vår lilla familj <3

 

Gör ett nytt inlägg med bilder, det tjorvar lite :-P

Stor kram /

Att det är så underbart att få vara ledig tillsammans hela familjen! Ibland känns det som att vi är några ensamstående föräldrar som har bytt av varandra. N är med Ronja tills jag kommer hem sedan åker han iväg och tvärtom.. Så upplever jag att det är större delen av året. Jag tror inte heller att jag har uppskattat vår lediga tid tillsammans som jag gör nu. Jag njuter till fullo!

 

Underbart att få dela den glädje som våra barn skänker med den jag älskar mest. De små stunderna är de största ögonblicken och jag försöker att inte missa ett enda. Ibland då jag vill ta en bild av ögonblicket kan jag istället tänka att jag hellre vill njuta just i nuet istället för riskera att missa det. Jag är så oerhört tacksam för vad jag har. Tänk om alla kunde öppna ögonen och se vad de har istället för att sörja över vad de Inte har. Och framförallt inse dess värde som inte kan mätas med materiella ting på långa vägar!

 

Lyckligt lottad, det är vad jag är och jag skulle inte byta med nån i hela världen <3

 

Stor godnatt-kram från en glad tvåbarnsmamma 

 

Idag 11.03 blev vår lilla kille 14 dar. För 14 dagar sen var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Efter tre nätter utan sömn varav den tredje natten med värkar från klockan 2.30 så ringde jag min kära syster strax efter kl 6 på torsdags morgon. Jag satt på toa och värkarna hade blivit intensivare och tilltagit i smärta. Trots detta var det 15 min mellanrum under denna natt. Jag bad cissi komma hit, hon behövde inte stressa men ändå komma hit typ nu. Hon lät pigg och redan uppe! Gick tillbaka till sovrummet och väckte N. Efteråt ringde jag förlossningen för att meddela att vi kommer dit. Kryddade och sa att jag hade värkar med 10 min mellanrum och blev ändå avrådd att komma upp.. Jag insisterade och sa att jag ändå kommer! Fick dåligt samvete och sa åt N att vi äter frukost först, tog lite tid på oss och värkarna blev tätare. Vi åkte kring 7 och bilfärden var helt okej, värkarna kom med 6-7 min mellanrum men var rätt svår hanterliga då de väl kom. Kommer till Sunderbyn och blir hänvisade till ett väntrum då ett annat par var före oss!? What?? Kölapp till förlossningen!! 

 

Två värkar kom under denna tid med 3-4 min mellanrum och jag sökte upp någon för att be om en säng, fick till svar att det inte var några barnmorskor där för tillfället!?!?  What? Vars f*n är de då?? Strax därefter kom två kvinnor för att visa mig till ett rum. Kl var då närmare 8.30 och de mätte värkarna, vilka blev rätt mycket intensivare i en snabb takt. Jag och N var rätt ensamma i rummet och han fick assistera mig så gott han förmådde. Vilket inte var särskilt lätt då jag knappt själv visste om jag bland annat ville ha filt eller inte filt över bena då jag frös.. Efter varje värk frös jag nå enormt, låg och skaka typ i sängen. 

 

Jag var öppen 6 cm och hade möjligheten att få välja en.eventuell bedövning eller smärtlindring. Tror ni jag tog det? Nä då, inte det.. Äh vi Kör på! Manade jag. Vilket jag kan ångra i efterhand.. Envisa lilla åsna! 

Efter några spyor, hål på hinnan så att vattnet skulle gå och därefter ett par krystvärkar så var vårt mirakel på mitt bröst 11.03 torsdag den 3/7. Hur överlyckliga och stolta föräldrar som helst kunde vi inte sluta titta på sötisen, tills barnmorskan frågar om vi sett vad det blev. Eh nä... :-P hon tittar efter och meddelar att vi fått en pojke! :-) 3740g och 52 lång, en muskulös liten krabat då han inte har ett endast fett på sin späda lilla kropp. En otrolig känsla svepte över mig då jag fick upp honom på mitt bröst! Den är obeskrivlig och kanske speciellt då jag inte upplevde den känslan med R. 

 

Vi sov en natt på BB och njöt av att få sova. Tre nätter utan sömn tog ut sin rätt. Gissar att jag upplevde det mer smärtsamt då jag var så extremt trött och outvilad. Bättre uppladdning har man ju haft.

Men nu är han här, och i två hela veckor har vi fått njuta av denna lugna grabbs existens. Han ger inte ifrån sig ett ljud och är väldigt lugn och fin. Älskad från första stund av alla, inklusive stolta storasyster R! Hon är hur go som helst med honom. 

 

Idag har vi även bestämt oss för ett namn, Milton blir det. Egentligen bara för att vi tycker att det är ett väldigt fint namn, eller jag iaf :-P han mår bra i övrigt, är pigg men trött. Han har lite problem att hålla vikten, gick ner till 3400 g direkt och har som egentligen inte gått upp någonting... Vi är på viktkoll två ggr i veckan vilket känns tryckt. 

 

 

Jag får fortsätta senare, nu får jag slut ström i mobilen ;-) kramar från oss alla fyra!

 

 

 

De närmsta dagarna har jag börjat ge upp hoppet om att en bebis är påväg ut. Jag rabblar meningen som ett mantra i mitt huvud som alla har sakt till mig den senaste månaden - ut kommer den alltid. Dessa dagar börjar den meningen skrämma mig, jag närmar mig 7/7 och tanken på att gå över tiden och hamna i en "onaturlig" start på en förlossning gör mig livrädd. Jag är rädd för att det ska göra ont, jag är rädd för att jag inte behärskar samma lugn som sist.

 

Jag är rädd för att inta ha fått sova, dricka och äta innan det är dags så att jag inte har orken till att föda.. 

 

Gissar att den här dagen (som är en skitdag) kan vara ett tecken på att nått är på G. Förväntansfull? Nja känner mig totalt tom men samtidigt full av så många olika känslor. Hur har mina senaste dagar varit då?

Joo, natten till igår kunde jag inte sova, trots att mamma har bäddat rent, dammsugit och vi har skurat hela övervåningen. Jag var säker på att jag skulle somna som en prinsessa med den nya möbleringen och allt. Bebissängen som står tätt intill min sida och väntar på att få rå om en liten nyfödd. Men inte det, sov knappt på hela natten... Vilket vidare resulterade i lite tårar och hormonsvallningar. Kring 20 då jag nattade Ronja kom en "sammandragning" som jag inte tidigare känt, lite små-ont faktiskt. Så ner å börja laga en blåbärs å hallonpaj för att bjuda grannen på, för att tänka på nått annat.

Om jag ska analysera mera så kan det ha varit liiite påfrestande att sitta i ca 2 timmar å surra vid köksbordet, kände många olika konstigheter men absolut inga värkar! Mer kanske ett illamående. Trött som en stock trodde jag att jag skulle vara klubbad.. Inte det.. Har knappt sovit en blund och för första gången på 9 månader har jag varit upp på toa på natten, inte bara en gång utan fem! Vid toabesöket innan frukost var det en annorlunda färg på papret, orkade inte googla vad det kunde vara så ringde förlossningen. Enligt henne var det slemproppen som börjat lossna och att jag förmodligen har haft förvärkar hela natten.. Fast som jag inte ens har känt.. Kroppen har börjat förbereda sig för nedsläpp. Trött dag alltså då jag inte fått sova.. Resulterar i att jag sitter här å lipar framför en palttallrik.. Jaja. Nu är Niklas å golfar, Ronja är med moster och mormor och jag ska försöka vila. Så nog blir hejn säkert bra tillslut. Jag känner mig bara så oförberedd och maktlös... Kontrollmänniskan i mig vill veta! 

 

Nu är det färdigt kröjmat, jag ska försöka dricka 1liter vatten nu efter lunchen då det värsta under Ronjas förlossning var den konstanta påbörjade senadraget...

 

Ingen bebis ännu och idag är min sista arbetsdag på stöd till försörjning. I fredags gjorde jag bort att bjuda på smörgåstårta så idag behöver jag inte tänka på så mycket annat än att pallra mig dit. Idag är en slags överlämningsdag så jag har inga åtaganden på min agenda :-)

 

Min mage och jag, vi mår bra som vanligt om än jag har blivit mer begränsad. Cyklar inte speciellt mycket och kan inte heller gå så långa sträckor utan att få ont i ryggen på kvällen. Men jag har en fin sambo som påminner mig och gör allt som jag inte kan, plus lite till. Magen växer och mer utåt än tidigare, känns det som. Om nån undrar om det känns nära så är svaret nej. Det känns inte nära alls. Får se om nånting händer i detta veckoslut, för en måndag-onsdag blir det inte :-P 

 

I helgen då, joo summer games, kyrkmarknad, gäster från Umeå, en super trevlig kväll med god mat hos Emelie och Per och bäst av allt fått träffa underbara Alicia/mini Hurtig. Ronja har varvats mellan fotbollsmatcher, hemma och farmor. En fin helg har nått sitt slut och idag väntar vi besök av mormor, ska hon få turen att hinna träffa vår lilla bebis innan hon åker hem igen?? Spännande :-)

 

Nu kallar jobbet. Ha en fin dag allesammans /D

 

Gissningar på beräknat födelsedatum

 

Desirée - pojke 27/6 kl 11.11, 3660g 51 cm

Emil - pojke 30/6

Jeanette - flicka 1/7 kl. 02.10, 3420g 50 cm

Amalia - pojke 2/7

Therese - flicka  2/7 kl. 14.32, 3722g 56 cm

Linda hurtig - flicka 3/7 kl. 17.58, 3362g 49 cm

Linnea - flicka 4/7 kl. 03.54, 3652g 51 cm

Niklas - flicka 4/7 kl. 14.03

Jugge - pojke 4/7 kl. 14.12, 3120g 49 cm

Emelie - flicka 6/7 kl. 06.10, 3510g 51 cm

Anneli - flicka 7/7 kl. 19.43, 4000g 56 cm

Jennie hurtig - flicka 10/7 kl. 05.40, 3475g 48 cm

Cecilia - pojke  10/7 kl. 11.34,  3200g

Lina - pojke 11/7, på dagen

Sandra Johansson Hurtig - pojke 14/7 kl. 03.40,  4620g 54 cm

 

 

 

Då var mamma struken från listan, ingen bebis har titta ut ännu. Förutom i drömmen som jag hade i natt :P då plockade jag ut hen själv för att visa några studenter på umeå universitet. Bebisen hade röda kläder och en blå/grå mössa men kollade aldrig något kön... btw så satt navelsträngen kvar (fast jag aldrig såg den) så jag insåg att jag inte kunde stoppa in hen igen utan började leta mobilen för att ringa förlossningen för rådfrågning. 

 

Idag har min dag bestått av rensning och åter rensning. Bort med saker som jag inte vill ha eller behöver. Materiella ting kan verkligen ta energi och plats. Jag slits mellan två känslor, att jag vill ha saker som jag njuter av att titta på/ hela rummet ska vara njutbart för ögat samtidigt som jag inte vill vara beroende eller begränsa mig på något sätt på grund av materiella ting. Jag vill trycka in den tanken i skallen på mig, att materiella ting inte har någon som helst betydelse då jag jämför vad som är viktigt i mitt liv.

 

Tänk att få ha ett eget barn, hon betyder mest av allt i mitt liv, och då skiter jag i vilken lampa som hänger ovanför bordet. Tänk att få vakna varje morgon och lägga sig varje kväll med en person som jag älskar så högt, som i sin tur ger mig den kärlek jag behöver. Och tänk alla andra fina människor som jag väljer att omge mig kring och som jag har äran att få vara nära. Då kan jag hellre lägga 130 kr på en blomma till en fin vän än till en ny lampskärm.

 

Gång på gång tar jag tag i hemmet och rensar och ordnar enligt feng shui, men inser att mer måste bort...

Jag vill, jag vill, jag vill tänka enligt feng shui.... kanske imorgon.

Nu ska jag ägna tid åt min fina sambo.

Kram å hej! /D

Gissningar på beräknat födelsedatum

 

Mamma - 20/6

Desirée - pojke 27/6 kl 11.11, 3660g 51 cm

Emil - pojke 30/6

Jeanette - flicka 1/7 kl. 02.10, 3420g 50 cm

Therese - flicka  2/7 kl. 14.32, 3722g 56 cm

Linda hurtig - flicka 3/7 kl. 17.58, 3362g 49 cm

Linnea - flicka 4/7 kl. 03.54, 3652g 51 cm

Jugge - pojke 4/7 kl. 14.12, 3120g 49 cm

Emelie - flicka 6/7 kl. 06.10, 3510g 51 cm

Anneli - flicka 7/7 kl. 19.43, 4000g 56 cm

Jennie hurtig - flicka 10/7 kl. 05.40, 3475g 48 cm

Cecilia - pojke  10/7 kl. 11.34,  3200g

Lina - pojke 11/7, på dagen

Sandra Johansson Hurtig - pojke 14/7 kl. 03.40,  4620g 54 c

 

 

Fler får gärna gissa så ska vi se vem som blir närmast denna gång!! :)

 

 

Btw, jag fick lite hjärtsnurp så här på morgonkvisten... har kollat om mitt tentaresultat har inkommit typ 5 ggr per dag i två veckors tid och så även i morse. Enda skillnaden idag var att jag fått tillbaka den sista tentan... Texten från min lärare lyder -  Bra tenta! Men jag kunde inte hitta den sista poängen :(

 

Fattar ni!? Till och med en ledsen smile! Hade jag klarat den eller inte?? Det var ingen lätt match i detta förvirrade tillstånd att tänka klart och fundera vart jag kunde se några poäng för godkänt! Tillslut, då jag förberett mig på underkänt och hunnit sansat mig så hittar jag poängen, EN poäng ifrån vg!! :o

Jävla lärare alltså! Jag skiter väl i vg, bara jag får G!

 

Men nu kan jag härmed stolt presentera Desirée Jonsson färdig socionom. Ingen rest till hösten och full lön (då jag ska jobba)

Faaan vad nöjd jag är alltså! Idag känns det verkligen på riktigt att jag har tagit examen och ikväll kommer det på riktigt att firas med en after work med kära piteåklasskamrater! Väl mött mina vänner :)

 

Stooor glad kraaaam 

Hej vecka 37 och närmande av en förlossning.

Ronja föddes sex dagar tidigare än beräknat och enligt planen har jag nu 27 dagar kvar. Men frågan är när denne lille krabat behagar att titta ut?! 

Emil prickade ju rätt datum förra gången, frågan är om han ska ta det den här gången också eller om det är någon annan som har ännu bättre känsla än han ;-) Gissa datum, klockslag och kön :-)

 

Egentligen beräknat datum är 7/7 och bebisen har redan fixerat sig.

 

 

Nationaldagsfirandet i badhusparken, varmt men njutbart!

 

Ha en fin 10/6, jag ska börja dra mig till jobbet. Kram på er! /D

Jaha, ännu ett diplom till samlingen. Nu är jag inte bara utbildad bartender och certifierad och diplomatiserad massör utan nu kan jag även lägga till färdigutbildad socionom. Alltså, akademiker. Min första tanke var, vad ska jag bli nu då? Vilken utbildning ska jag gå nu? Men först ska jag föda barn. 

 

Fick en studentpresent av min fina vän, femtio nyanser av honom. Vill bara meddela att första drömmen är drömd. Och jag läste inte många sidor igår :-P Det här kommer att bli en intressant sommar ;-)

 

Det jag egentligen tänkte skriva om var nå helt annat. Det är inte mycket som upprör mig, men då jag läste en artikel i tidningen Vi föräldrar då blev jag jävligt upprörd! Rubriken är "Duktiga kvinnor föder, snabbt, vaginalt och utan smärtlindring" givetvis ironiskt. Artikeln beskriver duktighetsideal och att kvinnor har för höga krav.. Givetvis träffa de rätt hos mig, alla de tre exemplen stämde ju in på min förlossning. Men jag blir så himla irriterad över att de vänder det till något "duktighetsideal". Ja, jag är jävligt stolt över mig själv som fixa den jävliga smärtan endast genom att djupandas, glad så inni norden att det var möjligt att föda vaginalt och snabbt. Men jag klappar mig själv på axeln för prestationen i helhet! Nästa förlossning kanske inte alls blir lika oproblematisk men ändå kommer jag att vara nöjdast i hela världen för den bedrift jag åstadkommit. Och då har det inte att göra med om jag tagit någon smärtlindring eller inte utan det handlar om, precis som för alla andra kvinnor, man får sin "belöning" i form av ett vackert barn efter 9/10 månader av hormoner, obekväm i sin kropp, känslosvallningar, kommentarer, många kilon +, sömnlösa nätter, försmå kläder, begränsad rörlighet, onda revben osv som värsta tonåringen :-P Men klockslaget då bebisen kommer ut, oavsett på vilket sätt så är det mitt diplom på vilken god match jag precis har presterat. 

Visst jag skulle rekommendera varenda kvinna att "lära" sig andas rätt så att de ska slippa epidural och vad allt nu heter. Att genom yoga och meditation kunna föda utan rädsla för smärta så långt det är möjligt är något som många kan pröva iaf :-)

 

Att vara duktig är något som alltid funnits hos mig, sen tre års ålder har jag hört hur duktig jag varit och jag Är en tävlingsmänniska som försöker att pressa mig själv så långt jag kan. Så förmodligen eller mest troligt så är min duktighetskänsla, tjurskallighet och tävlingsmänniska anledningar till att min förlossning blev bra för mig. Men jag kan inte poängtera nog, att nästa förlossning kan bli ett rent helvete oavsett hur "duktig" jag är eller tävlingsinriktad jag är. Att jag har en större skräck för kejsarsnitt och en nål i form av bedövning, än rädslan för smärtan att föda en unge kan ju också vara en liiiten anledning till att tjurskallen bet ihop :-P Men jäkla tidningsartikel, jag tycker att det var ett klumpigt resonemang. Eller så har jag bara blivit mer kritisk i den nya roll som jag fått ;-)

 

Min underbara tjej som armbågade sig fram till livet.

 

Hej hej :-)

En härlig helg har nått sitt slut. Både jag och vår dotter har njutit av varje minut tillsammans! Igår gav hon mig en hel dag utan trots och gjorde det mesta själv så att jag fick skona min rygg. Idag var det lite mer miss i mat och sovplaneringen så det innebär fler lyft och mer bära henne. Men istället fick jag en favorit till frukost och en finfin blomma idag :-) 

Däremot längtar vi till pappans ledighet, så här många dagar borta är vi inte van!

Liten update om graviditeten, ni som inte ids läsa kan ju sluta nu :-P jag bonar och ombonad. Det är precis överallt i hiset! Varenda vrå. Tur att kostnaderna begränsar mig :-P Jag känner mig som en katt som ska få ungar. Som snurrar och snurrar och snurrar för att bädda klart. Efter att ha varit halvt nere varje morgon vid valet av kläder så inser jag idag, att det är ju inte konstigt att inga plagg passar. Jag har ju haft storlekar som passart en person som vägt dryga 60 kg, inte dryga 80kg!!! Herregud vilken kroppshydda jag bär omkring på. 

Men förutom denna ständiga fixering av vikten och utseendet så mår min själ prima! Insidan njuter av min underbara familj, både in och utvärtes. Jag har en riktig wrestlare i magen trots att jag först trodde det skulle vara en liten filbunke. Men ack vad lurad jag blev. Full fart så kommer det en axeltackling i sidan och samtidigt en glidning i andra sidan. Hade vi inte sett ultraljudet så hade jag trott att det var två som delade utrymme där inne :-P

Nä oj vad jag faktiskt längtar tills denne krabat är ute. Dock inte för 30 juni så att jag hinner jobba klart.

Blev lite smått orolig nu i kväll då jag hade ätit en glass (till), tre Körsbärstomater och ändå hade en hungerkänsla.. Denna omättliga hungerkänsla trots kvällsmål hade jag innan Ronja föddes... Men jag tog mig en filtallrik och tre Korvskivor. Tror att jag inte var hungrig efter det. Sen då jag kommer upp så upptäcker jag en till sak. Magen har börjat sjunka... OH NO! Peppar peppar stanna kvar!!

 

God morgon folkens! Idag är det näst sista gången jag åker till Umeå i studiesyfte. Kommer att ha trevligt sällskap i bilen av min sambo och dotter så resan blir till en liten utflykt istället :-) 

 

Det har verkligen varit uppförsbacke nu sista månaderna och med dålig motivation så har jag måste gräva ner mig i någon slags pluggdvala. Men nu ser jag ljuset i tunneln, en hemtenta på fredag och ett seminarium nästa onsdag sen är jag förhoppningsvis färdig socionom!! Oavsett så kommer jag att fira dessa 3,5 år sista helgen i maj så då finns det fika här för den som är sugen ;-)

 

Min dagsform är på topp, var i nån buske i går så hann bli biten 5 går på samma ställe! Haft lite lite senadrag under natten och svettats som en gris i sovrummet...

Men annars mår jag bra, glömmer bort av å till att jag har en stooor mage, ingen jag möter går då miste om detta :-P Jag passar på att njuta av livet och äntligen så klarnar mycket. Hur jag vill ha saker å ting, varför jag gjort på vissa konstiga sätt och att jag faktiskt har lärt mig av mina misstag. Härlig känsla, då kan man luta sig tillbaka. 

 

Ronja hon utvecklas ju lika snabbt som magen växer, nu säger hon backa och Madde (hennes bästis på dagis) och blir allt mer bestämd. Men bara sötare och sötare för varje dag!

 

Färdig surrat, nu ska jag väcka trollungen så vi kan gå ner å äta frukost. Det är verkligen något speciellt när vi har möjligheten att äta frukost tillsammans alla tre <3

 

Tack vare min uppmärksamma väninna så insåg jag att jag inte alls är i v.33 jag är ju bara i vecka 32 alltså 31+4!! Haha, här hoppar vi fram en vecka bara sådär :-P nog för att jag är rätt säker på att bf är 1/7 istället för 7/7, men man behöver ju inte önska så att man tror sig själv ;-)

 

Nu är det då rättat iaf, mitt förra inlägg handlar alltså om vecka 32! Inget annat :-) kram kram

God morgon! :-) Som vanligt vaknar jag långt innan övriga familjen, är kissnödig men vill inte väcka dem. Pigg men härligt att bara låta nån timme passera innan man stiger upp. 

 

Nu är jag alltså i v.32+4 alltså i v.33. Jag kan ju absolut inte ligga på mage, har inte heller kunnat det under hela graviditeten. Med Ronja kunde jag istället ligga på mage fram till slutet. Jag får dras med nått senadrag under nån natt, bara för att bli påmind om att dricka ner vatten. Kvinna tabletter käkar jag men inge järn...

 

Vågen har sakta ner sitt tempo sen jag började cykla till jobbet och slutat äta mjukbröd som en häst. Stadiga 16 kg har jag lagt på mig hittills, de mesta på rumpa och lår. Inte ett enda vanligt byxpar går på och i jämförelse med Ronjas graviditet så hade jag bara mina egna kläder förutom en gravidkjol i slutet som jag fynda på en klädbytardag... Lätt deprimerande kan jag tycka, men det är ju endast jag som kan göra nått åt det. Endast jag som aktivt kan göra nått åt mitt extrema sockerberoende. Jag försöker att bara äta sött en dag i veckan, men det är skit svårt för mig att inte äta en glass eller ta en bulle ur frysen...

Jag väljer även att äta två hårdbröd till frukost, inte de vita polarkakorna som lockar... Jag försöker även att hålla mig till leverpastej och inte ost. Äter ton med frukt, oliver och Körsbärstomater. Fortfarande :-) men det är ju så gott!!

 

Sist vi var och lyssna på lillens hjärtljud så låg dem på 136, ringtestet som min syster utförde skvallrade om att det ligger en liten kille i magen. Faktum är att jag är helt hundra på det! :-) sen hos barnmorskan så var tydligen huvudet neråt.. Redan... :-/

Sparkarna har aldrig varit riktiga sparkar, mer knuff och rulla runt. Känns som att ha en orm där inne. Vänliga små tryck. En liten person som vill ta liten plats.

 

Tänkte att jag bjuder på en uppdatering hur en mage kan se ut i v.33 :-)

 

Tar en paus i mitt skrivande för att äta lunch. Fyra av sju sidor är klara och klockan springer iväg då jag har sjunkit in individers upplevda etniska identitet och om dess utanförskap... Med en konstig vurpa här på upploppet av utbildningen så tappade jag mycket motivation till mitt annars väldigt organiserade pluggsätt.. Inte likt mig att försöka knåpa ihop något sista dagen innan inlämning och inte nog med det, ett arbete på 7-10 sidor!? Herregud vilken knäppgök jag varit som lämnat detta så länge..

 

Jaja, bara bita ihop och fortsätta. Först ska jag bara få i mig energi i form av pizza. 

 

Gårdagen blev nog en underbar dag för vår lilla dotter, massa besökare och fina paket! 

 

Efter några dagar ur mitt liv så börjar pusselbitarna att falla på plats. Jag inser en hel del både om mig själv och personer i min närhet. Jag har upplevt graviditetshormerna till sin spets och även insett att jag känner en stor tacksamhet. Är det inte underbart att vakna 3.45 och känna sig pigg och redo att ta denna dags utmaningar vid hornen. En dag av glädje och kärlek som växt mer och mer för varje dag i två års tid med ett fast beslutsamt mål. Idag är en dag då jag får chans att tänka tillbaka på stunden då 1+1 blev 3. Dagen då solen sken och jag vaknade med en smärtsam mensverk. Dagen som fortsatte i samma tecken, jag fick stanna och andas bort dessa smärtsamma smärtor varje gång de kom. Tog mig igenom ett barnmorskebesök, ett besök på Clas Olsson, Em och jysk. Där jag prutade och la av soffor åt min kära syster varvat med högröd i ansiktet och dubbelvikt av "smärtan" som jag kämpade med att andas bort. En smärta som för mig inte alls kändes så farlig, men nu i efterhand kan konstatera att jag hade nog gode ont. 

 

Niklas då, jo han var vid min sida under hela "processen", oförstående och kanske ovetandes om min smärta. Kan förstå varför irritationen växte hos honom då han inte alls planerat att ladda upp sin 12 timmars natthelg med att "ränna" på affärer med en kvinna som tidvis knappt kunde stå upp och inte förmådde att hålla korpenvattenflaskan eller min bruna börs själv. Irritationen hade nått sitt klimax då jag mitt i allt bestämde mig för att vi skulle handla ett parasoll och Niklas skulle vara högst delaktig i färgvalet. Detta efter att han tidigare varit tvungen att provsitta i den soffa som jag lagt av till min syster som förövrigt hon redan hade bestämt sig för att köpa. Hemkommen från vår citytur på ca fyra timmar hade klockan hunnit passera 14 och det var dags för lunch. Niklas lagade någon pastarätt (förmodligen med korv) och det var fyra timmar tills hans nattskift började. Jag, hade fortfarande dess mensverk liknande smärta som faktiskt hade suttit i kontinuerligt sedan 8.30 samma morgon.

 

Dags att ringa förlossningen för att få bekräftat att barnet skulle komma ut, om ca två till tre dagar!?! Nä, vad får jag till svar, joo att jag som förstföderska förmodligen skulle föda samma dag... Ojdå! 

 

Ja då blev det fart på gubben. Niklas fick ringa jobbet och berätta att han inte kunde jobba denna natthelg som han tagit på sig extra. Han åkte till Ica och införskaffade förnödenheterna jag planerat att jag ville ha med, frukt, en kall sallad, nyponsoppa och snabb energi i form av choklad. Han installerade babyskyddet både en och tre gånger och sprang runt och letade instruktionsboken vilket jag tyckte var rätt onödigt då han redan satt fast den samma morgon. Han fick även packa BB-väskan vilket också uppfattades av mig som en massa spring upp och ner och fram och tillbaka. Jag skulle ha lyssnat på min kära vän som sa till mig dagen innan att jag nog borde börja packa den där väskan :-P

 

Efter ordination från mitt samtal med förlossningen ställde jag mig i en varm dusch med två Alvedon. Trodde att jag kanske svamlat då jag inte alls kändes samma smärta under de 30 minuterna i duschen. Återtog soffläge surfandes på facebook där jag både hann svara på Annelis fråga om det blivit nån unge än (svarade såklart, nej nej nej. Inte än på ett tag) hann ordna en förlossningsplaylist på Spotify och skriva ett blogginlägg om att min gissning på bebisens ankomstdag var den 5 maj.

Detta med en hink vid min sida (då smärtan ändå var såpass att jag trodde jag skulle spy) samtidigt som jag starta och stoppade min värkapp som jag laddade hem där under lunchen. Då insåg jag att jag hade läst fel och att jag visst hade haft värkar var femte minut och ihållande i minst en minut åt gången, ringde förlossningen på nytt för att rådfråga kring detta. 

Denna gång svarade en mindre trevlig kvinna som fräste åt mig att minuterna spelade ju absolut ingen roll!! Nähä, vad ska jag då kolla efter då jag inte tror att mitt vatten kommer att gå. Fick inget riktigt svar och vi la på. Strax därefter vid mitt toabesök ser jag att jag blöder litegrann. Och detta mina vänner hade jag kollat efter senaste veckan, för konstigt nog väntade jag mig blod före en vattenavgång för att veta att att allt var på G. Ett tredje samtal till förlossningen och denna gång blev jag bra bemött. - Herregud!! Du måste åka in direkt, blir det mer får ni ringa en ambulans som möter upp er!!

 

Väl i bilen till sunderbyn har jag upplevelsen av en liten söndagstur på denna fredags eftermiddag den 4 maj. Jag smsade och ringde runt folk för att informera att vi åker upp men förmodligen blir hemskickade. Varvat med djupa andningar som lindrade min smärta.

 

17.00 står jag utanför sunderbyns patienthotellsdisk och vattnet går i mina lila haremsbyxor. Jag ber kvinnan stänga stället för att skjutsa upp mig med rullstol till BB och sedan informera min sambo var hon skjutsat Desirée. Ca 20 minuter senare konstateras det att jag är öppen 8 cm och det är försent med möjligheten till epidural, vilket jag inte heller ville ha. Lustgas och syrgas och allt vad det nu heter var inget för mig då jag är lite fjollig i att andas i masker som får mig att tänka på min ansträgningsastma. Så det fick bli ett stadigt grepp om lustgasmasken med den upptryckt i pannan. Detta och andningen var min enda smärtlindring fram till 18.18 då vår "Cornelia" kom ut precis under introt till poison med Alice Cooper. Underbart, att smärtan som jag väntade mig skulle bli dubbelt så hemsk endast avtog i att jag hade tryckt ut bebisen.

 

Min första tanke då jag fick upp dig på mitt brösten var, varför gråter du? Hur ska jag trösta detta barn då det gråter? Idag två år senare sitter jag här lipandes då jag tänker tillbaka på den 4 maj 18.18. En reaktion som jag trodde skulle komma och som jag förväntade mig då jag fick upp dig på mitt bröst. Men idag förstår jag varför min rädsla av att inte vara tillräcklig var känslan som kom först. En skräck jag har som mamma att inte kunna trösta mitt barn då du är ledsen och gråter. En känsla som blandas med den enorma kärlek som växt till dig mitt barn.

Av alla minnen som du skänker och all glädje som du gett mig varje dag i två års tid samt den här känslan av maktlöshet som jag kan känna allt från 18.00 dagen då du kom, då jag tittar upp på klockan och tänker - fan jag kan inte hålla ut till den 5 maj!! 18 minuter senare har du armbågat dig ut förbannad som ett bi med en väldigt kort navelsträng.

 

Kanske det inte är en slump att vi firar dig idag efter 18.00, trots att jag kommer fira dig hela dagen då det för mig var från 8.30 det hela började! Jag är oerhört tacksam över dig och det liv du skänker oss <3 Grattis min älskade dotter på din dag! /mamma D

 

Min älskade lillfis, var den du är, älska den ditt hjärta slår för, välj din egen väg och sluta Aldrig drömma! 

Efter en lång dag (känns det som) så sitter jag äntligen ner och slappnar av i kroppen. Trots att jag och Ronja har haft en mysig kväll ihop så känns det ändå alltid i nån kroppsdel att jag sitter med en två-åring. Efter arbetsdagen och efter att jag stått och rört bechamelsås i ca 30 minuter, kändes det som och efter att Niklas åkte bort och att jag hade stått dubbelvikt och plockat bajskorvar i duschen, tvättat bort all skit, tvåla in R och sen även schamponera plus sköljt bort allt så satt vi länge och väl på toaletten. En riktig mysstund med lotion, tops och hårborsten. En tjej som började bli trött och var därför full i skratt. Helt underbart trots att jeansen var helt nerspolade, vattnet rinnandes efter underarmarna och ryggen värkandes som ett rostigt kugghjul men tänk att man ändå kan njuta av stunden!

 

Nu andas hon tungt där borta i sin lilla växasäng, jag ska bara dubbelkolla att hon inte har tagit av sig blöjan innan jag smyger ut, vilket faktiskt har börjat bli till en liten rutin för den här damen. Nån som vill bli blöjfri ögona bums...

Idag är nog en lycklig dag för henne, då hon har fått sin allra första egna cykel. En bmx med stödhjul, ringklocka och cykelkorg! R har verkligen varit nöjdaste ungen på klubbgärdet då hon har glidit omkring med sin födelsedagspresent från kusin vitamin.

 

Ny börjar jag också längta tills bebisen tittar ut. Är v. 29+3 och mår fortfarande väldigt bra. Bebisen rullar runt och slår kullerbyttor så att jag tror att den ska komma ut genom skinnet på mig. Mitt sötsug är så himla svårt att stoppa och jag skulle kunna leva på glass, godis och fika! Men sen kan jag även äta en burk svarta oliver eller en burk med Körsbärstomater. För just de två är ju så djäävulst goda under denna graviditet. Saltsug kan jag också ha vilket jag lindrar med kaviar, detta resulterar givetvis i en extremt törst speciellt då jag ska lägga mig.

Men jag behöver inte springa särskilt ofta på toan och jag sover rätt bra på nätterna. Försöker att tänka på min hälsa genom att ta cykeln före bilen.. Men drömmer ju dagligen om en joggingtur. Promenader börjar bli svåra då jag känner av fogarna rätt snabbt.. Men tänker att det ska vara skonsammare att cykla då istället. 

 

Vi har precis inhandlat vårt nya babyskydd eller bilbarnstol eller vad man nu väljer att kalla det. Ett par tusen fattigare och en säker bilresa rikare. Plus att vi väldigt enkelt kan klicka fast bilbarnstolen på vår britax vagn! Klockrent att slippa väcka bebis bara för att man ska ur bilen! :-) helt klart värt pengarna.

 

Nä nu ska man väl ta och smyga ner, fortsätta plocka undan på nedervåningen. Inte kan man ju sitta här i en skön fåtölj och lata sig :-P nej nej

nej. Lugn i kropp och själ blir jag först då de är borta allt som blivit framdraget. Sen kanske jag unnar mig ett kvällsfika, ska försöka att kontrollera mitt sug efter de fyra glasspaketen i frysen.. Svårt.

 

Bjuder självklart på nån bild å. Ronjas val av plats då jag bad henne duka åt hon och

kendra. 

 

 

 

Kram och god natt alla! :-)

Jag sitter här hemma och njuter av mina senaste inredningsprylar, så där så att man blir andfådd av att titta på så otroligt vackra materiella ting. Och då har andfåddheten absolut inget att göra med att jag har ett barn som ligger på mina lungor :-P Något nytt som hänt, nja inte mycket. Fräknarna har ju givetvis tinat fram och Ronja har blivit "stora tjejen" och gjort sig av med spjälsängen. Hon riktigt älskar hennes nya säng som är arvegods från min mammas moster, en väldigt gammal växasäng! Inte varje dag man har sett henne glad och vinkandes godnatt för att hon längtar så mycket till sängen :-P 

 

Vi är nu åter hemkommen, denna gång från Tällträsk. Haft två underbara dagar och Ronja har fått spendera all vaken tid med hennes bästa storkusin. Jag och Ingela har hunnit rensa lite bland böckerna och jag i mina gamla tonnårskartonger, bra att fylla upp med loppisprylar då jag och grannen ska stå på vårloppisen på Arcus! 

 

Nä nu till några bilder sen spendera kvällen men mina kära sambo.

 

Fyndade riktigt gamla bilder i mina skolkataloger

 

Tredje dagen i Tärnaby. Just tärna är väl inte det mest barnvänligaste området med pulkbacke och så, men hemavan var super fint! Vi var där igår fram tills det började blåsa i sidled och även snö/regna.. Blev att steka pannkakan inne på spisen i stället, men det var jävligt gott det med! Underbart att bara få ta dagen som den kommer, en liten powernap och bara mys och bus. Idag däremot, då stod solen högt på himlen. Vi körde upp med bilen på ett mindre fjäll och hade en riktigt vacker karlfjälls utsikt! Extremt blåsigt bara.. Niklas muttra från det att vi kom dit då det inte fanns några andra människor att titta på :-P vad olika man kan vara, då jag njöt fruktansvärt mycket på ett sånt ställe där det bara vara tyst och stilla. Vi styrde kosan tillbaka till stugan och grävde ner oss på baksidan vid altan, där åt vi för första gången lunch över öppen eld :-P stekt palt! Solen gassa så till slut satt vi i bara underställda och skor :-) Efter en promenad ned och upp för alla vägar som slingrar sig så satt vi oss för att äta lite mellis på baksidan av stugan. Lite skrattretande att vi spenderar vår fjällsresa med mackor och oboy på baksidan av vår stuga. Inget som varken jag eller N sett framför oss på vår första fjällssemester tillsammans :-P men nu är våra förutsättningar sådana att det får bli lite Pensionärstyle! Däremot hade vi ju kunnat ha Ronja i en bärryggsäck och åkt slalom, eller dragit hon i en pulka efter oss i längdskidspåret. Allt går ju bara man vill, och nu vet vi ju detta till nästa gång :-)

Fast då är det min stora mage som är så högt upp att den påverkar både andningen och luftkapasiteten... Känner mig fruktansvärt barnslig eller fjollig som inte kan vara mig själv och begränsar istället min familj. Jag kan ju inte ens sitta på boben med Ronja så kvävs jag nästan av min mage och svärmors stora dunjacka.. Tragiskt. Inte lika mysigt att vara gravid dessa dagar :-(

 

 

Tur att jag har en hjälpsam sambo som kan ge mig ett par goda skratt då jag är som mest stingslig! 

 

Ja, men trots att vi njuter av varje minut så får vi se om vi stannar här till på lördag..

 

Tänkte ju lägga upp en bild från dagen, men det verkar inte funka... Tar bilderna senare :-) ha en fin påsklovsvecka allihopa! Stor kram från oss <3

En portion sallad av det som fanns hemma, min lunch en dag som denna.