Desireeee

Jaha, ännu ett diplom till samlingen. Nu är jag inte bara utbildad bartender och certifierad och diplomatiserad massör utan nu kan jag även lägga till färdigutbildad socionom. Alltså, akademiker. Min första tanke var, vad ska jag bli nu då? Vilken utbildning ska jag gå nu? Men först ska jag föda barn. 

 

Fick en studentpresent av min fina vän, femtio nyanser av honom. Vill bara meddela att första drömmen är drömd. Och jag läste inte många sidor igår :-P Det här kommer att bli en intressant sommar ;-)

 

Det jag egentligen tänkte skriva om var nå helt annat. Det är inte mycket som upprör mig, men då jag läste en artikel i tidningen Vi föräldrar då blev jag jävligt upprörd! Rubriken är "Duktiga kvinnor föder, snabbt, vaginalt och utan smärtlindring" givetvis ironiskt. Artikeln beskriver duktighetsideal och att kvinnor har för höga krav.. Givetvis träffa de rätt hos mig, alla de tre exemplen stämde ju in på min förlossning. Men jag blir så himla irriterad över att de vänder det till något "duktighetsideal". Ja, jag är jävligt stolt över mig själv som fixa den jävliga smärtan endast genom att djupandas, glad så inni norden att det var möjligt att föda vaginalt och snabbt. Men jag klappar mig själv på axeln för prestationen i helhet! Nästa förlossning kanske inte alls blir lika oproblematisk men ändå kommer jag att vara nöjdast i hela världen för den bedrift jag åstadkommit. Och då har det inte att göra med om jag tagit någon smärtlindring eller inte utan det handlar om, precis som för alla andra kvinnor, man får sin "belöning" i form av ett vackert barn efter 9/10 månader av hormoner, obekväm i sin kropp, känslosvallningar, kommentarer, många kilon +, sömnlösa nätter, försmå kläder, begränsad rörlighet, onda revben osv som värsta tonåringen :-P Men klockslaget då bebisen kommer ut, oavsett på vilket sätt så är det mitt diplom på vilken god match jag precis har presterat. 

Visst jag skulle rekommendera varenda kvinna att "lära" sig andas rätt så att de ska slippa epidural och vad allt nu heter. Att genom yoga och meditation kunna föda utan rädsla för smärta så långt det är möjligt är något som många kan pröva iaf :-)

 

Att vara duktig är något som alltid funnits hos mig, sen tre års ålder har jag hört hur duktig jag varit och jag Är en tävlingsmänniska som försöker att pressa mig själv så långt jag kan. Så förmodligen eller mest troligt så är min duktighetskänsla, tjurskallighet och tävlingsmänniska anledningar till att min förlossning blev bra för mig. Men jag kan inte poängtera nog, att nästa förlossning kan bli ett rent helvete oavsett hur "duktig" jag är eller tävlingsinriktad jag är. Att jag har en större skräck för kejsarsnitt och en nål i form av bedövning, än rädslan för smärtan att föda en unge kan ju också vara en liiiten anledning till att tjurskallen bet ihop :-P Men jäkla tidningsartikel, jag tycker att det var ett klumpigt resonemang. Eller så har jag bara blivit mer kritisk i den nya roll som jag fått ;-)

 

Min underbara tjej som armbågade sig fram till livet.