Desireeee

En epok har gått ur tiden, ett original har lämnat jorden. Min unika fina morfar har gått vidare.

Läste upp en text på minnesstunden och insåg att så många fler än bara jag kunde relatera till innehållet. Det betyder så otroligt mycket mer att få dela minnen än bara ha dem för sig själv.

I Pålbergets röda älvsbyhus startar mina minnen av dig. På den tiden var jag bara en liten liten tjej. Du kom med färdigsockrad gb-glass och hjortron och våfflor i stora lass. Vi såg på Bingolotto och trav och en och annan tjuga du gav. 

En morfar med bus i blicken och benen i kors, mina minnen fortsatte även i Fällfors. 

Sedan blev vi en stor familj i det gula huset och ditt signalement var lössnuset. På julafton gav du romerska bågar och en sedel, ibland presentkort på OK avsett för drivmedel. En morfar som ställt upp i vått och torrt, oftast som chaufför till någon sport. Du satt där tyst i publiken och jag behövde aldrig känna mig sviken. 

Jag älskade din humor och ditt provokativa sätt, du bevisade att ingenting var fel och inte heller rätt. Dubbla armbandsur på en arm eller klä sig originellt för att hålla sig varm. Egengjorda läsglasögon på varann så ditt synfel därmed försvann. Eller Reinfeldt i en stor ram på bordet endast för att din röda vän skulle tappa ordet. Två tv-apparater och en radio igång, du såg både på sport, text-tv och lyssnade på skönsång. Du bjöd på wienerbröd, köttsoppa och polarkaka eller mjuka knäck och hemmagjord sockerkaka.

En ekonomisk morfar som även lärt mig vikten av att vara givmild. Ja, för mig är du en riktigt stor förebild. Minnena fortsätter efter e4an då du skulle skjutsa mig till flyget, den gången hade vi riktigt tur och du fick högsta morfarbetyget. Vi kom oss väldigt sent iväg och jag räknade varje sekund kontra vår resväg. Vi får då punktering på din bil, på vägen med endast en fil. Stressen var ett faktum och du jobbade på i absurdum.  Jag har aldrig sett någon byta ett däck så fort och nöjdheten efteråt, ditt leende var stort. Jag hann till flyget tack vare dig och är så tacksam att du gjorde allt för mig. Du lånade ut volvon och lägenheten, och var alltid nyfiken på mina nya arbeten.  

Morfar, det finns så mycket att tacka för, och jag hoppas att du mig idag hör. Tack för att du på loppisar tagit mig med, och lärt mig att allt går att sälja, ja till och med en trasig kulled. Pruta det var verkligen din grej och jag har dessutom fått min förmåga av dig. 

Vi har spelat en hel del bilbingo ihop och vi satt knäppt tysta under varje upprop. Din kreativitet är underbar och bilbingo är på största allvar. Om batteriet i bilen skulle ta slut så ropa du absolut inte tut. Du hade med dig signalhorn och koskällor för att inte missa några inkomstkällor. Den gången jag vann 1000 kronor var din min oslagbar, det minnet kommer för alltid leva kvar. 

Glimten i ögat det är minnet utav dig och jag hoppas att alla fina sidor överfört sig både till mina barn och mig.

Kiitos

Två dagar i Stockholm. Lättpackning då vårt gemensamma outtalade mål är att promenera oss igenom Stockholms gator och avverka second handbutik efter second handbutik. Ingen stress på agendan. Bara vara. 

Hemkommen från Rigakryssning med någon slags förkylning i kroppen. Känslan är ändå skön då jag känner mig energilös men kan sortera ut vad det beror på. Något jag lärt mig under mitt senaste halvår i KBT är att försöka vara i känslan. Acceptera att den infinner sig och tycka att det är okej. 

Mer än ett år har gått sedan jag hade lust och energi att skriva här. Ett händelserikt år som innehållit både en personlig kris och en personlig utveckling.

För ett år sedan snurrade mitt liv på alldeles för fort och mycket snabbare än vad jag kunde hantera. Trots alla signaler som min kropp sände ut så kämpade jag emot i sju månader till. Stora röda larmknappen var nedtryckt och jag hade ingen som helst möjlighet att trycka undan känslan av utmattning längre. I mitten av maj satt jag på ett läkarbesök och argumenterade för att sjukskrivningen skulle börja först två veckor senare, jag hade nämligen inte tid att bli sjukskriven nu! Och min envishet genomsyrade även mötet med läkaren, den 23 maj blev jag sjukskriven på heltid. Svårt och extremt jobbigt att benämna mig själv som "sjuk" vilket är ett ord som jag knappt accepterar än idag.

Sjukskriven på heltid juni, juli och augusti och därmed full fokus på rehabilitering. Ibland är det inte så dumt att vara en envis djävel 😄 Samtal med psykolog/kbt-terapeut en gång i veckan, samtal/uppföljning med chefen en gång i veckan samt gestaltterapi i grupp. Jag har jobbat så sjukt mycket med mig själv att bara det skulle bli tio inlägg!! Det är så många faktorer som har gjort att jag så småningom kände mig redo att börja arbeta 25% (fastän det var väldigt nervöst, hjärtklappning i positiv bemärkelse). Efter två månader kunde jag sedan öka till 50%, där jag är idag.

Jag har fått verktyg och hittat strategier hur jag ska klara av mig och min personlighet på arbetet utan att (det värsta tänkbara) hamna DÄR igen. Vet också att jag har en bit kvar att jobba med mig själv och min personliga utveckling. Privat, i relationer och inom mig och allt som händer där. Jag vet också att jag får jobba med detta hela mitt liv, vilket jag också Vill göra.

Jag har gått ett tag och funderat på min dammiga gamla blogg och idag hade jag verkligen inspirationen att skriva. Medans jag skrivit ner allt har jag dessutom kommit på tusen inlägg till som jag skulle vilja berätta och dela med mig av. Så vi får se, kanske det är min bearbetningsprocess för att kunna gå vidare och lämna min personliga kris bakom mig.


Delar med mig av två dagsfärska bilder idag. Den första är en bild påväg hem från mitt samtal med psykologen. Helt underbart! Kallt nå djävulskt om öronen men ändå stannade jag till ett par gånger med ansiktet mot solen och insöp varenda liten energistråle som solen hade att erbjuda! För mig är det andlighet att få gå ute i naturen, andas frisk luft och dagsljus och bara vara. Obeskrivligt.

Andra bilden är från Ett steg i livet (gestaltterapin) då ämnet idag var just kris och andlighet. Jag introducerades för detta vackra armband som också kallas Frälsarkransen. Googla så kan ni läsa om dess uppkomst och varje pärlas betydelse. Trots att jag inte är den mest troende personen så berör det mig ändå. Ta hand om er själva och kram på er ❤️